Fredagskrönika!

Berglund dansar tryckare i köket!

JAA! De må ha fötts en prinsessa i detta land. MEN. Jag säger MEN. Jag känner mig dock som prinsessan Madeleine. Jag överöses med så mycket kärlek, middagar och världens underbaraste kille som åker ända till Ekerö för att köpa nya sommardäck till min bil Ugglan. Kärlek.

NJA! Latvarning att åka bil till jobbet. Fast jag gör det för att hinna till alla roliga pass på Sats innan och efter jobbet.

NEEJ! Halkan skrämmer livet ur mig. Plus att jag fått ont i min höft (detta har dock inget med halkan att göra). Jag har inte orkat boka tid hos frissan. Lösgodis är inte direkt gott längre. Så. Nu har jag klagat färdigt.

Det här är bra. Jag tänker och känner precis samtidigt. Det är som ett litet lock för öronen. Omgivningen är dov men samtidigt så klar att jag skulle höra katterna smyga förbi. 

Känslan av att leva drömmen. Det vill säga, leva där mitt liv samspelar med molnen uppe i himlen, stjärnorna om natten, blommorna om sommaren, de färgglada på hösten och det glittrande på vintern. Ty det är endast mina tankar som kan förstöra det. Tankarna förstör inte. Tankarna göder det goda.

Alla kloka och trygga ord jag läst mig till via böcker används omedvetet på riktigt i livet och inte bara i tanken.

Det bästa jag vet är att få komma hem. Hem. Mitt hem. H e m. Att precis allt är valt med personlig omsorg och uttryck. Skapandet. Flödet. Kreativitet. Det sunda. Det glada. Det sjungande.

Han bjuder upp.

Vi dansar nära varandra i köket.

”Jag tycker om dig”  säger jag i hans öra.

Han ler.

Dansen upphör och han fortsätter hacka löken sådär finfinfint på skärbrädan i plast.

Jag omfamnar honom bakifrån. Han fortsätter hacka löken och le.

Jag ler också. Precis som mamma sa då. Den där gången i bilen på motorvägen mellan Upplands väsby och Roserberg: ”Slappna av, nu är saker och ting i rullning”.

Så har det alltid varit. Allt är i rullning så länge man tillåter det.