När jag och Christer var hemma hos bloggaren Luiza och hennes man för någon helg sedan var jag i chock i flera dagar.
Jag trodde att jag skulle få inredningstidningar och någon trälåda. Det fick jag. Också. Jag fick fälla ner baksätet på min bil och sen fylldes den med möbler och inredning. Det tog aldrig slut. Hon bara skänkte allt till mig. Sedan har jag tagit hand om allt pö om pö.
Mycket av grejerna har jag packat om tills vi ska upp till Hälsingland nästa gång. Men den här spegeln ställde jag på byrån i sovrummet. Den ser ut att vara antik och komma från Frankrike med kvinnliga former tycker jag.
Hur som haver är det bussigt och generöst av Luiza att ge mig alla grejer. Tack! ♥
Kram M a d e l e i n e
7 kommentarer:
Otroligt generöst och vackert gjort!
Kram Malin
Vilken tur du har, känn dig lyckligt lottad med sådan vänskap.
Passar också på att ge bort lite vårsaker på min blogg. Var med du också kanske har just du tur.
Kram Nettan
Oj - så härligt!
Ska ta och rasta dilemmat vidare medan vi är på bloggpromenad.
Visst är det härligt när man får ex. tele; kom och ta det du vill ha;) lycka,,,alltid finns något roligt och som man gillar. Grattis till ditt fina "fynd". Spegeln är väldans fin! //Petra Kram
Så trevlig att få massor av grejor:) Spegeln var otroligt vacker!
Kram Sofi
Så snällt av henne! Den där spegeln ser finfin ut. Jag gillar att ställa speglar mot väggen så där.
Jag har övat upp min magkänsla eller snarare lärt mig att lyssna på den istället för att lyssna och agera efter vad hjärnan och förnuftet tycker är bäst. Jag har också märkt att jag ser på människor, även mina vänner, på ett annat sätt nu när jag har jobbat så mycket med mig själv. Människor får "klarare" personligheter om du fattar vad jag menar. :) Det handlar nog mycket om jag reflekterar mycket mer och låter bli att värdera. Människor får vara som de är, utan någon etikett. Det här är inget jag har gått och tänkt på utan jag fick allt tänka efter när du skrev det till mig. :) Men healing, det vet jag inte. Vad är det egentligen?
Hund är mysigt, men visst är det mycket ansvar och man binder upp sig. För oss funkar det än så länge jättebra. Jag jobbar halvtid, Andreas pluggar, min syster bor nära och Andreas föräldrar tar honom nån vecka då och då. Det gäller att ha någon/några personer runt omkring sig som är villiga att hjälpa till, speciellt om man jobbar heltid. Annars har jag märkt att fler och fler hunddagis börjar poppa upp och annonser om hundrastare och så vidare. Det kan ju också vara ett alternativ.
Kram på dig,
Johanna
Åh, det var så lite. Jag visste ju att de skulle komma till ett bra hem, som tar till vara på allt det jag också älskat.
Spegeln gör sig mycket vacker hos dig.
Massa kramar/
Luiza
Skicka en kommentar