Det här med två världar...

...kräver eftertanke.  När man är "hemma" i Märsta måndag tisdag onsdag och torsdag hinner man precis komma in i en vardagslunk. Göra hårinpackning, platta håret, sminka sig, tänka att det är dags för en till tandblekning, putsa glas man aldrig använder, torka bort vartenda dammkorn under soffan, sortera strumpor i perfekta rader (något överdrivet) och så vidare i all dess oändlighet.

För att på lördagen inse att på landet blir allt så annorlunda. Hoppsan, jag glömde visst borsta tänderna EN gång, oops, men inte hela världen. Bekymmer om dammkorn under soffan byts istället ut till något mycket trevligare som att ligga i soffan framför en sprakande kamin. 

Istället ser man föremål, livet som det faktiskt är, det fina, det rena, det äkta istället för det ytliga, trendiga och utbytbara. Jag älskar båda mina liv. Jag kan ändå tänka på våra grannar däruppe som bor där året om. Dom bor i himmelriket, precis just nu när jag hör bruset från vägen tänker jag: Nu hör dom tystnaden. Tänk att få lyssna till tystnaden varje dag. Nu är dom där, platsen jag vill vara på varenda sekund. Bara fågelkvittret och forsen som porlar.

Därför blir jag så glad när jag får vara där på landet. Samtidigt blir jag ledsen för att det som jag älskar mest inte upptar den största delen av mitt liv. Fast å andra sidan kan endast jag styra över mina tankar. Där huserar trägolv, trädgård och lantliv.

Ja, det var bara det..

Kram Madeleine