fredag 14 december 2012

Fredagskrönika!


En granjävel, en ljusslinga och (kvinnlig) kaxighet!

JAA! Årets julkalender. Har sett vartenda avsnitt. Andligt, spöken och slottsmiljö – love it.
NJA! Jag är i stort behov av julledighet fast jag vill ändå kunna njuta ännu längre av tiden innan jul. Knepigt lyxdilemma.
NEEJ! Vardagliga orättvisor, buuuu!!!!

Det började bra i alla fall. Det slutade bra också. Ja, så här var det...

Vi åt frukost, tittade på julkalendern och åkte in till Stockholm för att köpa ett par vinterskor till mig som Christer hade hittat i en annons i en tidning. En sko som är lantlig, varm och lämplig för denna vintriga årstid. Perfekt. Vi tar min bil. Han kör. Han vill hitta en gratisparkering längs vägen. Good luck min herre, det är snömodd och snöhögar överallt.

”Men vi ställer oss i ett p-garage, vi ska köpa ett par skor, det går fort, jag betalar” säger jag med bestämd ton. En ton som skulle kunna vidareutvecklas till dominans.
Christer ger med sig, jag får som jag vill och har ett förnöjsamt men svalt leende på läpparna. Jag betalar med mynt i automaten.

Det är mycket människor på Södermalm. Ja, hela Södermalm vandrar på Götgatan. Suckar inombords. Hittar skorna. Är skeptisk men egentligen bara irriterad på alla människor. Christer hyllar skorna och dom är nog inte så tokiga. Köper dom bums.

Det kurrar i magen, vi ska äta lunch. Parkeringen går snart ut. Hmm. Christer vet om flera restauranger, ingen av dom verkar finnas kvar längre.
”Tiden går” påtalar jag diskret men möts av irritation.
Vi äter på MCDonalds.  Avskyr den maten. Avskyr ljudnivån. Vi äter och blir mätta.  Påtalar att Christer inte får prata så mycket som han brukar när vi äter för då får vi parkeringsböter.

Vi åker sedan till Barkaby. Ska köpa gran. Vi köper gran. Finfin.
Vi går in på Plantagen. Dyra snittblommor, fula snittblommor. Christer vankar efter mig. Han går så sakta, jag blir hämmad och irriterad. Kan han inte gå lite fortare? Nej, det kan han visst inte. Häpp. När vi kommer till bilen böjer han granen i bagageluckan.
Jag blir tokig. Vad håller han på med, böjer MIN (läs vår) gran. Nänänä.
Fälla ner sätet om jag får be. En gran ska man vårda ömt.
”Tror du jag vill ha en böjd gran”? Morr….

Ljusslinga ska vi köpa. Kartonger, priser, allt i en salig röra. Vi fattar ingenting. Åker till Jula istället. Alla som kan känna in energier kan känna att Julas energi är obehaglig, man vill aldrig vara i en Julabutik längre än nödvändigt. Bort. Bort. Bort.

Vi dividerar om ljusslinga. Jag tar dom här två, jag fattar ett beslut. Vill bara hem med granjäveln och ljushelvetet.
”Vi måste köpa en transformator också”, säger jag.
”Neeeeej”, svarar Christer.
Jo men du sa det när vi var på Plantagen”. säger jag.
Men sluta” säger Christer
”Jag sluta? Du, jag vill inte komma hem och det inte lyser, jag är stå trött på att alla lampor man köper hem och köper nya sladdar aldrig fungerar. JAG VILL KÖPA EN TRANSFORMATOR.”

Han börjar gå. Det irriterar mig. Jag diskuterar. Sträcker desperat armen efter honom när han går iväg. Buffar honom lätt med ljuspaketet.

I bilen blir jag arg, snyftar, gråter och tycker att han är dum. Han är lugn. Jag gör mig till ett offer och tycker synd om mig själv. Jag tänker på en gran som var på väg att bli böjd, transformator, inte transformator, ingen hjälp med val av ljusslingor, slöa steg inne på Plantagen och jakten på gratisparkering på Södermalm. Det brister. 

"Du är dum" får jag ur mig och kastar mina nya tumvantar demonstrativt i bilen. Vänder mig om. Nu ska jag vara tyst resten av resan hem. Inte ett knyst, bara snyft och helgen är dessutom förstörd. Tack, jätte tack. Å gud så tacksam jag är.

”Vad har varit roligast idag” frågar Christer helt plötsligt.
Jag tänker. Vill egentligen inte svara. Jag är sur nu. Jag ska vara tyst nu för det har jag bestämt. Det börjar bubbla i mig och jag säger:
”Ja, det var den sura gubben som cyklade på Södermalm och blev förbannad på damen som vägrade flytta på sig trots idoga cykelpling”. Då börjar jag skratta istället för att fortsätta sura.

Jag heter Madeleine Berglund och jag är kvinna. Mina ljusslingor behövde ingen transformator. Dom lyser jätte fint i en gran ute på balkongen som är spikrak och inte det minsta böjd (vilken tur att jag fällde ner sätet ändå).

5 kommentarer:

Hemtrevligt hos Johanna sa...

Haha, underbart skrivet! Jag heter Johanna och jag kan bli precis likadan ibland! Tur att vi har varsin man som får oss att skratta igen!

Ha en fin helg!

Kram Johanna

Anonym sa...

Hoppas ni får julefrid ändå! Jag kunde inte annat än skratta när jag läste din Krönika. Ha ha... jag kan se er framför mig trakande i snömodden. Och att granen blev fin är ju toppen! Jättemysig helg på er bägge!
Kram Claudine!

Sofi sa...

Skulle kunnat vara jag! Känner igen mig i minsta detalj;)

Ha det gott!

Kram på dig

Luiza sa...

Hahaha, ja, jag skrattar högt för mig själv i soffan medan både A och M tittar på mig med frågande miner...

Vad är det med killar och deras gratis parkering längs gatan när det är snudd på omöjligt..?
Vad är det med oss kvinnor som får oss att bete oss som martyrer och offer när vi inte får som vi vill?
Haha....
Men mest skrattar jag åt att du bestämde att du skulle vara sur och inte kunde hålla dig för den gubben som plingade på sin cykel...

Hoppas du får en god natt.
Kramar

mia sa...

Hej söta Madde, älskar dina tillkorta kommanden och att vi får läsa om dom och skratta lite, igen kännings komik!!

Jag handlar numera aldrig med min man, blir alltid jätte irriterad över hans totala ointresse för "viktiga detaljer"
för vi kvinnor vet ju verkligen hur saker och ting skall vara, eller hur, !!

( tur att vi har rara män med humor och tålamod )

Hoppas att Ni får en fröjdefull helg trots alla bestyr,för nu börjar det ju att dra ihop sig inför den stora TOK helgen, he he vi människor e allt bra knasiga.

ha det Bäst/kram