Kia Madeleine Berglund
26 år. Bor i Märsta. Bloggar under namnet Mitt hem och jag. Är utbildad journalist och redigerare på Poppius Journalistskola i Stockholm. Sambo är jag med min snickarkille Christer. Vi renoverar såväl hemma i lägenheten som på landet i Hälsingland.
Jag har studerat kriminologi, frilansjournalistik men har också gått kurser i inredning, keramik, trädgård, magdans och gospel.
Jag skriver, fotar och pysslar hela tiden eftersom kreativiteten bubblar i mig.
- Publicerat såväl personportätt som inredningskrönika i Sollentunas lokaltidning.
- Skrivit krönika med historiska inslag om Mariefred på kommunens hemsida.
- Gjort praktik på Förbundet djurens rätt.
- Vunnit stipendiet "Det stora mediepriset", utdrag ur motiveringen: "Hon har utfört sina uppdrag med den äran, envist, noggrant och med ett driv"
- Sänt radio i Sollentuna.
personligt
Älskar äppeljuice. Är en fenomenal researcher. Tycker om att gräva i arkiv. Drömmer om att ha egna får och en skara höns. Kornettblommor är underbart vackra. Vit är favoritfärgen. Tycker om att baka och älskar att slicka skålen. Sommaren är den bästa årstiden. Skrattar bara från magen. Har aldrig haft sömnproblem. Yoga är en stor passion. Promenerar i ett rasande tempo. Måste varit fransk i mitt föra liv. Mintchoklad är heligt. Musik gör Robyn allra bäst. Dansar gör jag så fort tillfälle ges. Jag finns på twitter i namnet maddeberglund. Blev av misstag bjuden på en kändisfest en gång och tackade glatt ja. Uggla i P4 på fredagar är veckans radiohöjdpunkt. Är beroende av svenska polisfilmer. Peter Dalle är fenomenal i filmen Ogifta par. Jag saknar tv-serien "En anna del av Köping". Ernst Kirchsteiger inreder allra finast. Ibland önskar jag att författaren Bob Hansson skulle få twittersjukan för då skulle jag läsa den slaviskt. Mormors mjölkstuvade makaroner är det godaste som finns. Jag har förmodligen ärvt min mammas gröna fingrar. Min vän Konditorn gör fantastiska macroner. Med vännen Linda kan jag vara fullständigt uppriktig, glad och modig. Med vännen Cecilia får jag styrka och massor av skratt. Jenny är min granne och vän. Henne tycker jag mycket om. Hon är fin. Sara är min brevvän som jag började skriva med via Kamratposten för hundra år sedan. Vi skickar fortfarande handskrivna brev till varandra men har aldrig träffats i det verkliga livet. Sara har en vip-plats i mitt hjärta - livet ut. Jag har slutat jaga lycka eftersom den redan finns där jag står. Det är mysigt att ligga barfota under täcket och läsa böcker, äta lösgodis och sen sova middag. Det är också underbart med kärlek - det värderar jag högt.
