Det kallas livskvalitet!

Jackan användes inte så mycket. Jag blev så varm av allt arbete.

Det blev två långpromenader på två dagar, bra jobbat. Passade på att fota en vy av torpet. Precis då gick solen i moln. Timing!

Det kallas livskvalitet att kunna vädra sina sängkläder på detta vis.

Pust. Träningsvärk. Blåsor. Allt är som det ska.

M som i Madeleine.

Eftersom torpet ligger precis i närheten av ett naturreservat finns det hyggliga omgivningar. Jag klappade en häst igår också. Det var mycket kul!

Efter maten tände jag ljus och gjorde på egen hand upp en eld i kakelugnen. Tack mamma och mormor för den perfekta julklappen; briketter och extra långa tändstickor. Tog max två minuter att få en eld. Smidigt.

Här står det fönster och ser sådär snygga ut.

La mig i soffan och läste bok igår kväll. Dock handlar den om spöken i ett gammalt fint hus. Inte så lyckat kanske eftersom jag själv befann mig i ett gammalt torp. Hmm. Jag glömde visst att läsa baksidan av boken innan jag packade ner den. Sånt händer.

Herrejösses vad mycket finare det blev sen jag fick de gamla gräsliga skåpen vitmålade. Tur att jag gjorde det i höstas när det var sådär äckligt ruggit kallt. Nästa gång blir golvet vitt.

Snyggt!

Ett måste!

Inget hade skadats av fukt, inga möss hade gnagt sönder soffan och torpet stod kvar där vi lämnade det sent i höstast. Pust. Det känns för bra. Som jag har rensat och fejat i den så kallade trädgården. Jag flyttade in sängarna till det stora rummet och somnade till en den sprakande elden i kakelugnen. Det var lika förbannat idylliskt som det låter. Kram Madeleine