Hej på er!
Ursäkta den långa frånvaron. Nu går jag rakt på sak varför jag inte uppdaterat min älskade blogg.
N gjorde slut i lördags efter åtta år och sedan dess har jag varit helt förstörd milt uttryckt. Jag bor hemma hos mamma tillsammans med katterna veckan ut i alla fall.
Jag har inte kunnat jobba och kommer vara ledig fram till fredag då jag börjar jobba igen. Ny dator, mobilt bredband och världens fucking snyggaste mobil (vit är den) är inköpt idag. Jag kommer sakta med säkert börja blogga igen - det är ju så himlans kul. Bloggen fyllde två år igår också, tyvärr blev firandet inställt. Men jag kommer tillbaka som vanligt så småningom. Fram till dess blir det nog ett inlägg om dagen. Hoppas ni förstår - mitt hjärta är i miljontals bitar just nu. Jag är så fruktansvärt ledsen. min mamma har varit jätte snäll och tagit hand om mig. Min vän Bella har ringt två gånger om dagen och skickat massor av sms.
Det är många som inte hört av sig - nu vet man vilka nummer man ska radera i telefonboken i alla fall. Storstädning kan jag tala om. Ta hand om varandra!
Kram Madeleine
19 kommentarer:
Tråkigt att höra :( Hoppas allt löser sig!
Stor kram!
Zhannah*
Ta hand om dig och låt andra hjälpa dig igenom det, alla som stod vid min sida blev min räddning.
Stor kram
Men oj, det trodde jag aldrig. Kom som en chock för mig med nästan. Ta hand om dig och du är stark!
kramar
Neeej, vad ledsamt och jobbigt för dig!!
Tur ändå att du har stöd i form av mamma och Bella.
Egentligen känner jag inte dig på "vanliga sättet", men genom din blogg har jag fått den uppfattningen att du kommer att resa dig ur det här. Du är en stark tjej som vet vad du vill, så det här fixar du!!
Många och långa styrkekramar!!!
Hej vännen! Jag har saknat dina trevliga inlägg o kommentarer, men nu vet jag ju varför......Vad Tråkigt o ledsamt! Fast jag inte träffat dig i det "dagliga livet" så ,verkar du vara en toppentjej! Sänder massor av kramar till dig från mig! Therese
Nej! Så hemskt! Blev alldeles kall då jag läste.. Förstår att du mår dåligt och då kommer ju självklart bloggen i andra hand.
Vad säger man? Vet inte vad man ska säga.. :-(
Krya på dig, ta hand om dig, sköt om dig och bry dig bara om dig själv! Hoppas du finner kraft och orkar dig genom det här, men det gör du! Hoppas dina riktiga vänner finns där för dig och stöttar dig!
Många kramar Sara
Livet är inte alltid lätt..fullt av olika överrakningar kan man säga..jag förstår o känner med dig..det gör ont..så förfärligt ont..det får ta sin tid..så fint att du har din mamma..jag vet ju..hur det är..som själv har tre som då o å drabbas av detta..då står vi upp och kan lyssna och stötta..mer än så är ju omöjligt..
Känn mitt stöd Madde..kram på dig från Anna
Madeleine, jag kan inte tro att det är sant!!!
Jag blev alldeles stel när jag läste detta!
Herregud, jag önskar jag kunde omfamna dig nu, stryka dig över håret, torka bort din tår och säga att allt blir bra =(.
Jag mailar dig!
Ta hand om dig, sötnos.
Kram/
Luiza
Stackars dig. Vet att du dag för dag, bit för bit helar hjärtat och går starkare ur det hela.
Kram
Men usch,vad jobbigt !
Känner ju inte dig så,men vill ändå skicka dig en tacke och en styrkekram så det förslår !
Ta hand om dig,glöm inte det!
stooooooor kram från mig
Men Madde, fy så trist! Jag känner verkligen med dig, hoppas du känner hur jag sänder dig massor av positiva tankar och kärlek! Så klart att du mår pyton...en tröst är dock att krossade hjärtan är självläkande...efter en tid brukar de bli riktigt återställda igen...
Ja, det är när man mest behöver sina vänner som man får veta vilka som verkligen är ens vänner. Det är bara så trist att få reda på det när man behöver dem som mest. Jag ser mig som din vän...även om vi aldrig mötts. Det känns som vi har lärt känna varandra en del genom våra bloggar.
Det kan nog vara rehabiliterande att skriva av dig på bloggen... mina tankar finns hos dig. Kan jag göra något för dig?
kramar i massor, Marita
Jag tänker på dig min vän.
Låt mamma ta hand om dig ett tag
så du blir starkare.
Livet går vidare även om det inte alla gånger blir som man tänkt sig.
Stor varm kram till dig.
Haregott!
Madde. Jag läser din blogg ibland och när jag läste detta så började gråta. Mest för att jag vet hur ont det gör, jag var med om samma sak själv med David i vintras. Visserligen tog vi oss igenom det men tiden har inte läkt alla sår än, långt ifrån alla. Även om vi aldrig hörs av så hoppas jag verkligen att du får det du förtjänar, och det är inte att känna hjärtesorg. Jag har tänkt på dig sen jag läste detta igår, och jag sänder många tankar till dig även i fortsättningen. Många kramar Jessica (blomsterlandet)
Hej Madde.. hoppas att du ar ok, sa ok som du nu kan vara.. Ar verkligen jatteledsen for dig och att du maste ga igenom det har =/ Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men jag tanker pa dig. Ta hand om dig. Kram Annica (ABJ)
Åh så ledsamt:( . Har själv varit i ditt läge, det är förj..ligt men som tur är läker tiden hjärtat. Dina fina minnen kommer alltid att vara dina men det kommer nya, var så säker!Kram från en okänd läsare av din blogg/Anna
Usch vad jobbigt, lider med dig! Skickar en värmande kram och hoppas du återhämtar dig snart ,jag vet hur det känns när ens hjärta brister, mitt gjorde det ordentligt när jag och J gick ifrån varandra, men nu efter 5-6 år har vi äntligen funnit tillbaka.. Hoppas ni iallafall kan skiljas som vänner!! Vi, dina bloggvänner finns här Madde!!! Stor kram Jennie
Skickar en värmande kram genom cybervärlden <3
Kommer tänka på dig & på hur du har det! Jag finns här när du känner lust och ork att blogga igen, både som bloggvän och om du känner för att prata! Många kramar från mig!
Det är sant att hjärtat läker och att glädjen återvänder till slut. En egen dator och en ny mobil är början på dina äventyr som väntar och vi här på bloggen ser med spänning fram emot att få dela dem med dej!Nu gäller det att återta kontrollen över livet och bli sin egen lyckas smed och som jag känner dig så har du både styrkan och viljan. Jag och alla andra här står bakom dig, redo att ta både fajten och sorgen som den kommer. Amazonarmen rustar upp för syster i nöd!
Oj vad jobbigt! Jag har också varit i den situationen. Det är SKIT rent ut sagt. Man får ta en dag i taget. Göra saker som gör en själv glad. Prata med vänner. Sköt om dig.
Skicka en kommentar