fredag 2 juli 2010

Gästkrönika av Annika Karlsson!

I denna ljuva bloggvärld, eller?!
Av: Annika Karlsson - med bloggen Min dröm om lantstil



JAA! Det är snart semester för min del.


NJA! Till jordgubbspriserna.


NEEJ! Till alla sura och otrevliga damer där ute som tror dem har rätt om allt.


Har ni någonsin kommenterat hos en så kallad ”stor”bloggare? Det har jag, några gånger hos olika, men det kommer aldrig att ske igen.


Jag har aldrig fått ett svar av någon av dem förrutom en och kikade dem ens in på min blogg?! Jag kräver inget svar eller så men tycker det känns som att vi lite ”mindre” bloggare inte är lika mycket värda. Förstår ni hur jag menar?

Visst de säger att dem inte hinner m.m. det har jag förståelse för, bloggen ska ju inte vara något krävande eller ett stressmoment,utan en njutnings stund. Jag och många av oss andra vet att man inte alltid behöver kommentera inläggen och det är inget jag kräver heller.

Det som stör mig mest är att dessa bloggare kommenterar gärna hos andra stora bloggar men inte hos nya eller mindre. Det är som dem är för ”fina” för oss andra. Som om att de har en liten sekt som ingen annan får komma in i.

Jag klarar mig utan dem och dess kommentarer men jag själv kan inte strunta i att någon lämnar en kommentar hos mig . Är det för att jag själv har en mindre blogg och uppskattar varje kommentar eller besök mer? Är dessa andra så vana vid alla kommentarer och mycket trafik på deras blogg och vet att oavsett så kommer det besökare?


Jag vet och har läst hos några andra att dem tar illa vid när detta känns som utfrysning. Har dessa bloggare fått storhetsvansinne? Är det den typiska ”svensken” som tagit över?! Jag vill absolut inte dra alla över en kant men av egen erfarenhet så är det många som inte svarar.


Rätta mig gärna om jag har fel men detta är ett störningsmoment i denna bloggvärld! Finns det etikettsregler här i bloggvärlden? Är det inte etikett på att åtminstone tacka för kommentaren? Många känner sig kanske inte välkomna igen.

Egentligen borde jag bojkotta dessa bloggar, men jag kan ju inte riktigt slita mig ifrån dem. Jag säger inte att jag är perfekt, för jag hinner inte heller jämt kika in hos er alla på en gång och jag kommenterar inte heller varje gång men jag försöker. Detta är i alla fall min känsla och jag tackar så mycket för dem bloggar som läser hos mig och som gärna skriver en snäll rad. Ni är guld värda! Ni andra ni är mer än gärna välkomna till mig med.

5 kommentarer:

Vikeskärs hem och vardag sa...

Hihi vad kul att se sin egen krönika :)
Tack så mycket för att du ville lägga ut den...
Visst var Ernst bra igår? Ser fram emot dem andra avsnitten :)
Grattis till Allt i hemmet... Det är du värd med alla dina fina bilder och texter.
Kram och hoppas du får en härlig semesterdag.

Anna Eleonor sa...

Ja detta är ett modernt dilemma. Undrar om Magdalena Ribbing har satt sig in i detta?

Jag är ju en pyttepytteliten bloggare. Min taktik är att svara i min egen blogg (inspirerad av Hedgehog.se, den första blogg jag började följa). Då blir det lättare för de som slinker in efteråt att följa det lilla samtal som blir om ett inlägg. Men så gör ju inte alla heller. Du Annika och Madeleine verkar höra till de som svarar på avsändarbloggen.

Det gör ju i och för sig att man kan bli nyfiken på någon ny bloggares blogg...fast så ofta händer det inte att jag försöker spåra samtalet. Jag tänker som så här. Kajsa skriver här: ja jag hittade just den prylen på den affären och vad kul att du gillade min bild.

Jag fattar ingenting av den kommentaren på ett inlägg om vetebullar här hos Madeleine.

Eftersom jag märker att olika bloggare gör olika försöker jag bete mig så som den jag hälsar på hos. Ibland har jag fattat att Madeleine här till exempel väntar på svar hos sig och inte under sin fråga hos mig. Då får jag försöka slinka in här och svara. Fast jag svarar hos mig med om någon annan undrar samma...

Oj vad långt och rörigt det blev.

"Storbloggarna" - jag vet inte, läser nog bara en som jag brukar kommentera hos och hon svarar inte på alla. En del får svar. I bland lyfter hon upp kommentarer som känns negativa och det är tråkigt att läsa.

Att slinka förbi och lämna en kommentar tycker alltså inte jag är så viktigt om jag svarat i min egen blogg. Men nog tittar jag som oftast förbi och något intressant brukar jag hitta som jag vill säga något om.

Så nej jag tror inte att det finns något enkel etikettregel. Man får spana hur bloggskribenten brukar göra och utgå från det.

Är det nån som förstår vad jag försöker säga?

Fröken Fräken sa...

Klart intressant dilemma/frågeställning!

Jag kan ju inte svara för någon annan än mig själv, men jag försöker verkligen svara alla som kommenterar hos mig, så långt jag bara hinner (iofs är jag ingen "storbloggare"). Jag kommenterar på de andras bloggar eftersom jag vet hur roligt det är att få kommentarer hos sig.

Jag vill dock ha tid att vara personlig i mina kommentarer och inte bara skriva "Ha en bra dag". Vissa bloggar har jag dock svårt att kommentera i på det sätt jag vill eftersom de enbart lyfter fram olika produkter från sitt eget eller andra företag (och jag gillar inte att bli indragen i reklam) eller om bloggarna handlar om något som jag inte kan relatera till, tex enbart bloggarnas barn.

Anna Eleonor sa...

Ja precis så som Fröken Fräken säger: jag vill gärna säga något med min kommentar....något som känns personligt..

Anki sa...

Hej!
Kul att hitta dig här vännen!
En eloge till dig för det du skriver...så sant så...visst verkar det finnas oskrivna regler om hur det ska gå till!
Mitt i prick och vi är säkert många som håller med...jg vet iaf flera!

Kramen till dig!