Läs min sommarkrönika vetja!
"Vad är det som finns där nere i det mörka dasshålet?”
Så sitter jag här igen. Luften är fuktig och kall. Det luktar lite bortglömd sommarstuga. Tidningarna är lite gula och har legat här för alltid känns det som. Den vita emaljerade tvättbaljan har lite vatten i sig och tvålen har fastnat i sin kopp. Jag hatar utedass, men samtidigt älskar jag det. Min relation till utedass började när jag träffade min kille för sex år sedan. Familjens landställe är ett stort vackert hus med tillhörande lada och torp. Men jag var orolig i dagar över att behöva gå på utedass. Jag kunde inte glädja mig åt kommande fisketur med båt, grillkvällar eller vackra sommarängar.
Det bästa jag vet är att få gå husesyn i nya hem. När jag fick min guidade tur ser jag en toalett, en dusch och en tvättmaskin i badrummet.
– Men… varför sa du att jag var tvungen att gå på dass, här är en toalett, sa jag ynkligt med darr på rösten.
– Det här är toaletten som man kissar i. Det andra gör man på utedasset som ligger i ladan. Glömde jag berätta det, säger min pojkvän N.
I början av sommaren är det alltid läskigt, vad är det som finns där nere i det mörka dasshålet? Vad jobbigt, nu ser alla att jag varit på toaletten, tänker jag. Lägger demonstrativt över lite papper och häller över en stor hög med spån. Sådär ja! I det ögonblicket känner jag mig som mina katter. De krafsar och täcker desperat över sin avföring. Nu gör jag samma sak. Egentligen vill jag bara spola bort allt. Men istället ligger den där dasshinnan kvar över hela kroppen.
Efter några dagar börjar jag titta mig omkring. Inser att de gamla golvbrädorna är breda, rejäla och så gedigna. Den emaljerade baljan har en vacker patina över sig. Den där gula gamla tidningen är från 1962 och jätteintressant att läsa. Trasmattan på golvet är randig och supersnygg. Å vad jag älskar inredningen här inne.
Min vän C och hennes familj har landställe i skärgården. När hon var liten var hon dörädd för huggormar i det där dasshålet. Idag har hon annat att tänka på. I sommar målar hon vitt överallt. Spegelramen och toaletthållaren blev vit i utedasset. Hon var så nöjd. Men det blev inte henens pappa. Träslaget var av tik.
1 kommentar:
Haha! Åhh, ja, vi är ju vanedjur :) Man anpassar sig efter ett tag! Kram på dig gumman
Skicka en kommentar