Maddy is back!

Kolla vad jag fick idag. Julspecial från Allt i Hemmet, jippi!

Jag köpte fyra stycken av de här stolsdynorna förra året. Jag tycker de är ursöta och bara älskar mönstret, färgerna, volangen, ja allt. Det tog en vecka, N märkte inte att vi hade nya stolöverdrag. Sen kunde jag inte hålla mig längre: Ser du inte att vi har nya överdrag? "Oj, nää", svarade N. Sen blev han sur och tyckte att de var alldeles för tjejiga även fast han inte ser hälften av alla förändringar. Man blir så sur, ibland ska män tycka för att tycka. Nåväl, vi bytte ut dynorna i köket. Vår datastol har nu fått en volang. N har inte märkt av någonting och jag håller såklart tyst och njuter i det tysta. Hihi.

Nu har jag lyckats få en ganska bra bild på hissgardinen jag sydde förra veckan. Den hänger framför balkongfönstret. Jag är så nöjd så och blir både stolt och lycklig när jag ser den.

Med Cecilias digitalkamera kan man till och med fotografera i vår annars ganska mörka trappa. Här hänger i alla fall de svarta ramarna jag målade om. Tidigare var det i ekfaner, minns ni? Nåväl i tavlorna finns idolbilder på mig, N och katterna. Trappräcket var tidigare träfärgad, hemska tanke. Efter en slipning och några penseldrag var den återigen respektabel.

Maddy is back, Maddy is back. Tjola hopp vad lycklig jag blir över att kunna fotografera med en snygg svart digitalkamera. Eftersom det är min vän Cecilia som lånar ut kameran kan jag knyta an henne till det här gamla fönstret. Hon hjälpte mig att kånka på det här stora fönstret från ett övergivet hus som är så förfallet att man inte ens vågar gå på golvet för att det sviktar så. Fönstret hänger på två krokar från Coop. Det vänstra hjärtat har jag gjort av ståltråd och någon enstaka pärla från ett armband som gick sönder. Det högra hjärtat kommer från Himla. Kram Madeleine