Fredagskrönikan!

Barnen ingen orkade med!

JAA! Premiär för Let´s Dance. Yes yes yes. Jag hejar och röstar såklart på Blondinbella!
NEEJ! Jonas Gardell har visat sitt rätta jag i Stjärnorna på slottet. Uppför dig gosse!

En del kallar dem för problembarn. Andra kallar dem för socialfall. Teorierna är många om varför ett barn blir kriminell, varför ett barn börjar knarka och varför ett barn har problem. Men jag är väldigt trött på att leta problem hos barn. Jag blir ännu mer trött när jag hör vuxna människor säga att om de såg ett barn fara illa skulle de göra något åt saken. Lyssna nu!

I lågstadiet hade jag en klasskamrat som var lite busig. Alla visste att hennes föräldrar var alkoholister. Jag kommer ihåg att hennes mamma och pappa inte såg ut som andra föräldrar. De var slitna och härjade. Min klasskamrat hade rufsigt hår, armarna viftade och det bubblade ur hennes mun - hon kunde inte hålla truten. Det irriterade vår lärare. Hon avskydde den här flickan. Egentligen avskydde hon nog alkoholister. Under lektionstid brukade vår lärare nypa tag hårt i flickans arm tills hon skrek. Det här visste alla. Men alla valde att inte agera, hennes föräldrar var ju alkoholister. Hon fick byta skola.

Tjejen som nästan alltid skolkade. Hennes storasyster var narkoman. Hennes mamma hade så kallade psykiska besvär och detta hade på något vis gått i arv. För den här tjejen åt också tabletter för sina psykiska besvär. Tjejen brukade knarka med sin pojkvän. Hopplöst fall.

Killen som bodde i en liten etta i en förort med sin mamma. Hon bodde med sin son i Thailand när hon träffade en svensk man. Relationen höll inte. När killen blev tillsammans med min klasskamrat i högstadiet fanns det hopp. Men han hade redan sina kriminella vänner. Det gick inget vidare.