Fredagskrönikan!

Säg mig, var hittar jag Herren?

JAA! Till ”Debatt” som faktiskt bjuder in människor som har något att berätta. Heja Janne!
NEEJ! Till ”Kvällsöppet med Ekdal” som är kändiskåta, varken bu eller bä blir sagt.


Stockholm. Pendeltåget.
– Asså på nyår så var det värsta gubben som förföljde oss. Han sa att Gud finns överallt. Asså, det var typ jätte läskigt, säger flicka nummer ett.
– Asså, jag hade typ börjat asgarva åt honom. Vadå finns Gud i regnet då också eller? Säger flicka nummer två.

Det var nästan så att jag ville inflika med att informera flickorna om att Gud även finns i frukt. Två kristna herrar står och samtalar på loppisen jag var på i lördags. Samtalet var så intressant att jag stod och låtsades titta på ett gammalt durkslag i plast.
Mannen berättar för den äldre gubben att han hjälpt en pojke att skriva ett CV som resulterade i ett jobb. Jättebra tyckte jag.

- Jag tittade på clementinen som låg på köksbordet och Herren talade till mig via clementinen.
Den äldre gubben mumlar och verkar tycka att Herren är en hyvens kille.
Herren hade talat till honom via clementinen som sa att pojken ska söka det här jobbet, det är hans väg, hans framtid, hans chans och vips så fick han jobbet.

Jag tyckte det lät väldigt praktiskt. Jag ville nästan gå fram och fråga:
– Den där clementinen, var har du köpt den? På Ica? Coop? Är den ekologisk? Ni förstår, jag skulle också vilja ta ett snack med ”Herren”.

Om en kristen person talar med Gud, är denne upplyst och utvald då?
Om en psykisk sjuk person hör så kallade ”inre röster” som likväl också kan vara Gud, är denne då utvald till idioti?

Ärligt talat, jag förstår ingenting.