fredag 20 mars 2009

Fredagskrönikan!

Dags att börja tänka själv kanske?

JAA! Att vi åker på skidsemester med ett par som jag faktiskt tycker är lättsamma, roliga och smarta.
NJA! Vad tycker jag egentligen om att vi ska åka slalom? Roligt, pinsamt eller livsfarligt?
NEEJ! Att jag inte har råd att ge Cecilia en häst i födelsedagspresent.

Hej, jag heter Madeleine och jag bryr mig. Jag bryr mig väldigt mycket. Jag bryr mig om politik, jag bryr mig om djurens rättigheter, jag bryr mig om kvinnor som blir utsatta för våld och jag bryr mig om människor som är hemlösa. Det är obegripligt att många aldrig börjar tänka på egen hand.

En del är med i Svenska Kyrkan bara för att, inte för att de faktiskt reflekterat över sin religion och begreppet ”Gud”.

Somliga äter kött för att de blivit serverade det hemma sedan barnsben. Har de överhuvudtaget resonerat kring djurens rättigheter? Eller äter man det för att det är ”gott” och ”näringsrikt”. Jag har ofta fått höra: ”Du måste väl äta kosttillskott, du får väl inte i dig alla vitaminer.” Jag äter nog hundra gånger nyttigare än många köttätare som köper färdiga köttbullar med sockrig ketchup.

Om jag hade ett barn som vid sexton års ålder säger: ”Mamma jag vill bli vegetarian”. Då skulle jag jubla och vara den stoltaste mamman i världen. Det är min dröm att mina barn tar ställning och faktiskt har en egen åsikt.

Jag var sexton år när jag träffade Mia för första gången. Det var mitt första möte med en hemlös. Hennes kille var narkoman och hennes son var lika gammal som mig då och befann sig på behandlingshem för sitt tunga missbruk. Jag tyckte hon var modig som lät mig skriva om henne.

Mitt andra möte blev många år senare när jag åt lunch med en matgrupp på ett dagcenter för hemlösa. De hade lagat mat och bakat semlor. Där satt vi samlade runt bordet. Jag läste kriminologi då vilket föreföll mycket lustigt enligt en farbror: ”vi är många som är kriminella här”, sa han. Och han höll med mig om att det var intressant varför en del väljer en kriminell bana och andra inte.

Jag har skrivit flera arbeten om kvinnomisshandel, jag har hållit tal om kvinnomisshandel och jag kan räkna upp flera kvinnor som jag vet blivit misshandlade av sina män. Det har varit en del till mitt politiska intresse.

Jag blev intresserad av politik redan i sjunde klass. Jag tycker politiker är roliga. Om jag var politiker skulle jag ha slips för att utmana herrarna i kostym. En del barn tycker om att gå på zoo, själv lider jag när jag går på zoo. Däremot tycker jag det är jätte kul att gå guidade turer i Riksdagen, det är väl nästan samma sak, inte sant?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Söta du, hästen kan vi ta sen när jag bor på min herrgård ;) å jag ska köpa en hund och en kitchen aid till dig min vän :) syns i kväll Kramar

Rolf Nilsson sa...

Den blomstrande “hemlösaindustri” vi har i Sverige idag, är ett praktexempel på kapitalismens och dess underhuggares girighet.
Där tjänar människor sina pengar i sin meningslösa karriär och i den blir det viktigare att hålla människor kvar i ”utanförskapet” än att hjälpa dem in. För skulle alla människor få komma in skulle karriären inte bara vara meningslös, utan även värdelös.

Den viljelösa debatt som pågår om våra hemlösa medborgare, handlar om “vård” istället för om det primära problemet för hemlösa (avsaknaden av ett tryggt hem att gå till). Där det som idag kallas ”vård” och ”hjälp” skulle göra någon skillnad. De allra allra flesta hjälpare verkar i sin egen trygga lilla värld glömt bort den bostadsbrist som råder på billiga hyresrätter. Bostäder som skulle göra att människor inte dagligen vräks av de höga och ständigt stigande boendekostnaderna.

Det våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer hellre gör, är att sitta tysta i knä med nappen i mun på kapitalet. Och på detta sätt hålla de monetära systemen uppbyggda runt våra hem/bostadslösa igång för sin egen överlevnads och karriärs skull.

Ett urholkat argument för att hemlösheten är svårlöst, är att den är så komplex. Det komplexa i denna fråga är att regeringen, kommunen, olika myndigheter och frivilligorganisationerna har olika definitioner på vad en hemlös är, utifrån hur bidragen för att ”hjälpa” hemlösa fördelas mellan dem.

Om vi använder oss av Socialstyrelsens definition, de som får i uppdrag av regeringen att sammanställa hur många hemlösa människor vi har i vårt land. Den definitionen borde då i rimlighetens namn vara gällande över lag. Men Socialstyrelsen räknar bara de bostads/hemlösa som haft kontakt med en myndighet eller någon organisation relaterad till hemlöshetsfrågan under en mätvecka, där den senaste siffran visade på 17 800 hemlösa i vårt land.

Använder vi oss av forskning som finns på området under samma definition som socialstyrelsen använder sig utav, då visar det sig att bland annat drygt 400 000 unga i Sverige saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel, där totalt 46 000 unga föräldrar saknar ett eget boende enligt bostadsforskare Sven Bergenstråle.

Vidare säger Bergenstråle: Att det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende.

Hur kan vi som har ett tryggt hem att gå till, tillåta oss att vara medlöpare till att hyrorna ideligen kan höjas och att våra nybyggen inte är att tänka på för allt fler människor i vårt samhälle. Detta på grund av de orimligt höga inkomstkrav vår gemensamma allmännytta kräver för att vara aktuell för ett kontrakt.
Detta kan bara fortgå på så länge vi har politiker och tjänstemän som inte följer vår grundlag, där det står inskrivet att bostadsbeståndet ska tillgodose varje medborgares “rätt till bostad”.

För det kan väl ändå inte vara meningen att vår regeringsform inte ska gälla för våra mindre bemedlade människor. Ska denna författning heller inte åtlydas för de människor som har det svårt med tilliten till samhället, är sjuk och inte själva förmår att klara av samhällets allt hårdare krav på oss som individer? Ska denna ständigt ökande i antal individer slängas ännu längre ut ur det?

Och nu när det dagligen vräks människor till hemlöshet och redan finns hemlösa individer, är det då meningen att självgoda människor ska förtjäna dessa smutsiga pengar i sina för etablerade människors sysselsättningsbaserade verksamheter, för att vi fortsätter att kasta ut ny föda åt dem?



Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Anna tassar in.. sa...

Mmmm madde jag har sagt det förut du är en tjej som redan fattat grejen..ja med att verkligen se på livet med öppna ögon.Det finns mycket orättvisor och konstigheter i vårt samhälle..och ändå..ändå är vi ganska lyckligt lottade här i Sverige..så är det ju..för visst har vi kommit såååå mycket längre än andra länder..bara några timmars flygresa härifrån kan man se missär som inte finns här..jag tänker på Egypten som jag rest mycket i..där finns en värld som vi inte ser skymten av här..
Jag gillar din sista rad..mmmm lite samma sak är det..härlig krönika som var ett nöje att läsa..

Tojjan... sa...

Hej!
Tojjan tycker till här...Har en blogg där Rolf Nilsson skrivit exakt samma inlägg här som hos mig. Vet inte vad han vill uppnå, eller hur han hittat min blogg, men allt går ju att finna i sajber.

Tar inte vidare vid mig av hans långa (och sakliga) inlägg, men det känns lite lustig att läsa detsamma hos dig.

I övrigt; en mysig blogg du har med härliga bilder.

Mvh Tojjan