Fredagskrönika!

Tandborstkrig, då flyger strumporna!
JAA! Mina små raringar växer och växer. Inga barn, inga husdjur, utan mina odlingar såklart.
NJA! När jag tävlar med N får jag ofta skrattattacker och hamnar därmed i underläge.
NEEJ! Folk som mumlar i telefonen, jag hör inte ett skvatt och måste säga ”Vaaa” hela tiden. Mycket irriterande.


Att borsta tänderna hör väl ändå till något som är makalöst trist. Det är så trist att jag gärna drar ut på det in i det längsta. Samtidigt är jag väldigt tävlingsinriktad och vill gärna hinna borsta mina gaddar innan N. Borstar vi tänderna samtidigt springer vi som två skållade råttor fram till handfatet. Vem hinner spotta först?

Jag är ofta barfota och lyckas därmed bättre att ta den skarpa kurvan in i badrummet, N är snabbt efter, men sladdar några sekunder på samma ställe eftersom han har hala strumpor på sig.

Jag spottar i handfatet, tvi tvi tvi. Jag blir mallig, väldigt mallig, så mallig att jag börja leva mig in i en riktig översittarroll i spegeln. Jag känner mig mycket nöjd.

Men så igår kväll hade N borstat tänderna före mig. Vad göra? Jo, jag spårar ur. Jag spårar ur fullständigt. Jag tar av mig strumporna och kastar på N. Han tar av sig sina strumpor och kastar på mig. Så flyger strumporna i hallen likt en skottlossning. Han gör en fullträff och då måste jag hävda mig.

Alla medel är tillåtna. Med tandborsten i munnen greppar jag den stora ihoprullade mattan som står lutad i hallen .
”Kom igen då”, sluddrar jag med tandkrämsskum i munnen.
N är med på noterna. Han svingar en hårt ihoprullad socka genom hallen. Jag hukar en aning, putar med rumpan och svingar med den gigantiska mattrullen och får in en fullträff. Jag känner mig mycket nöjd. Så nöjd att känner mig som en vinnare.