Fredagskrönikan!

Jag är en hund, han är ett får och hon en tupp!
JAA! Till korsord, väldigt bra tidsfördriv med hjärngympa på köpet.
NJA! Att bo i lägenhet den här årstiden. Det är faktiskt ingen höjdare.
NEEJ! Till att inte ha en diskmaskin. Jag kommer aldrig tycka att det är meditativt att handdiska, sånt gör man på sitt landställe om man nu har något. Punkt.

Något jag gjort till en vana är att iaktta människor i min omgivning var jag än befinner mig. Det är fullt naturligt för mig att iaktta rörelsemönster, röstläge och attityd. Ibland försöker jag fantisera om hur det ser ut hemma hos personen jag iakttar. Om han eller hon föredrar chips eller godis. Sen skalar jag bort och lägger till för att förstå dennes personlighet.

När jag studerat och registrerat utseendet sitter jag och klurar ut vilket djur personen kan liknas vid.

Jag är en hund, en Golden Retriever närmare bestämt. Trofast, vänlig, trygg och hemtrevlig. Men också tuff och aktiv. Precis som hundar har jag en egen vilja, det är inte alltid jag är lydig och går fot.

Min N är ett lejon i mina ögon. Han är spänstig och kan ryta ifrån. En riktig jägare, det triggar igång honom. Så fort man ska tävla blir han ett lejon. Men han är också en cool kille med det blonda lockiga håret och det stora blå ögonen. Lejonets svans liknar jag vid en målarpensel eftersom N är väldigt konstnärligt lagd.

Jag tolkar politiker som blir djur:

Maud Olofsson, en liten terrier. Liten men kaxig.
Lars Ohly, ser ut som en liten kanin med de utstående tänderna.
Fredrik Reinfeldt, en lång björn med runda former.
Gudrun Schyman, liknas vid en tupp. Hon syns, hon hörs och hon respekteras.
Lars Leijonborg, han är inget lejon utan ett får. Man hör inte riktigt vad han säger, precis som ett får man hör bara "bää bää bää".