Fredagskrönikan!

Grannfejden light!

JAA! Till alla dem som köper en omplaceringshund, jag beundrar er godhjärtade människor.

NJA! Till att det är val, känns ingenting i kroppen. Men jag röstar såklart för djuren.

NEEJ! Till att skriva noveller, jag finner inget flow, men jag gjorde det.

Grannfejden, har ni sett det tv-programmet? Herregud, tänker jag och skakar på huvudet. Vilka idioter.Men stopp, time out, vänta ett tag, hur är grannsämjan där jag bor egentligen?
Men så tittar jag mig omrking i mitt område, lugnt och skönt. Fåglarna kvittrar, det grönskar, det blommar och somliga grillar fast det är förbjudet. Men här skjuter vi inga katter med hagelgevär i alla fall.

Men vi gör det här mot våra grannar:
Ringer polisen
Ringer Migrationsverket
Ringer störningsjour
Vi gör anmälningar till socialen
Vi skriker och gapar både i lägenheten och ute på gården
Vi snackar skit
Vi plockar ut grannens tvätt och börjar tvätta själva
Vi gör inbrott i varandras förråd
Vi parkerar inne på gården fast man inte får
Aspackade kompisar till grannar ringer på dörren upprepade gånger om nätterna. De har typ varit ute och kissat och sen hittar de inte tillbaka.

Hur vet jag det här nu då? Jo, för jag är en granne som säger "Hej hej", ler och när grannen maler på om den andra "dumma" grannen i stil med "Jag skulle kunna vrida nacken av honom", svarar jag: "Jaså", "Jaha", "Säger du det". Det är säkra kort, du är neutral men du får ta del av all idioti som förssigår. En del har ständigt taggarna utåt . När jag flyttade in hos N och adressändrade knappade handläggaren på skatteverket in en siffra fel i husnumret. Detta resulterade i att all min post hamnade i grannens brevlåda längre bort. Grannen blev förbannad, väldigt förbannat.

I ett harmoniskt område, skulle man knacka på dörren, ursäkta sig och påtala att ett fel har uppstått.
Hur reagerar jag? Jag skickar ett julkort med varma goda mysiga hälsningar till den förbannade grannen. Jag skriver såklart inte under mitt namn utan bara med mitt husnummer. Det står 1-0 till mig. Som de i Norge säger. "Ta det med ro"

För någon dag sedan stod jag och plockade bort vissna penséer från mina planteringar på framsidan tillsammans med katten Melina. En annnan nyinflyttad granne som mött kritik för sin okopplade hund från andra i området startar en oprovocerad konversation med mig:

- Min hund X jagar inte katter, säger grannen.
- Jag tror inte att X gör det heller, säger jag.
- Jaaa, men jag har katt själv, så jag vet att han inte gör det, säger grannen.
- Så bra då, säger jag.
Jag tar det med ro! Det går inte att mucka gräl med mig, det anstår mig inte, så det så.