Fredagskrönikan!

Rakt på sak!
JAA! Till syrenerna, sommaren, fågelkvittret.
NJA! Till ungarna här i området som i skogen letade efter "döda bebisar". Vad är ni för monster?
NEEJ! Till Stockholms katthem som inte går att få kontakt med. Mycket dålig stil.


Att vara vegetarain är något häftigt i mina ögon. Wow, en människa som har funderat en hel del kring djurens rättigheter, tagit ställning till "rätt" och "fel". En människa som känner en stor sympati med andra levande varelser. Respekt! När jag träffar en vegetarian blir jag glad över att det finns människor som jag.

Men helst pratar jag inte om det. Det blir tröttsamt att vid varje första möte antingen bli bemött av förvåning Så följer frågor som: varför äter du inte kött? Är det något du blir sugen på, typ köttbuller? Somliga hamnar nästan i försvarsposition och säger:" Jag äter mycket vegetariskt" (jag är faktiskt också en god människa ibland). En del säger att de också skulle vill vara vegetarianer, men kött är ju så gott.

Varför äter jag inte kött? Jag kan inte njuta av en måltid med vetskapen om att det har varit ett levande djur som någon har dödat. Föda upp djur för slakt, det är helt vansinnigt i min värld.

Är det något jag avskyr så är det bordsplaceringar på främmande fester. Det var jag och två till som fick "specialmat". Gissa vem jag har på min högra sida? Jo, en slaktare. Alltså hur kul är det på självaste nyårsafton.
Han sa i princip: "Hej jag är slaktare". Jag svarade: "Hej, jag är vegetarian". Sen visste vi precis vart vi hade varandra.

Men det var tack vare Big Brother som jag blev vegetarian. Första året på gymnasiet skulle tjejerna i klassen se en live sändning i Big Brother. Det var på Burger King de flesta av oss slöt en pakt. Vi skulle vara vegetarianer på prov i en vecka eftersom vår klasskamrat nästan varit det i hela sitt liv. Sedan den Big Brother dagen har jag inte ätit kött. Det var en till tjej som fortsatte, resten föll för frestelsen, inte helt otippat.

Ju mer jag tänker på hur ofta jag får försvara mig till att inte äta kött ju mer förbannad blir jag. Egentligen är det väl jag som vid middagsbordet borde fråga: Hur kan du äta det där? Egentligen borde man jubla: Bravo, bravo, bravo till mig! Jag blir jätte glad när vänner och bekanta lägger ner tid på att laga vegetarisk mat till mig när jag är på besök.