Konstapel Berglund till er tjänst!JAA! Ny Beckfilm på bio och nya Wallanderfilmer på dvd. Jippi!!!
NJA! Den lilla klick med tjejer som svansade runt som brunstiga honor kring de fåtal unga manliga utställare på Formex. Jag som iakttog spektaklet tyckte det var lite tragiskt fast i slutänden väldigt underhållande.
NEEJ! Jaktsäsong, behöver jag säga mer? Nej.
Alltid redo! i en riktig scoutanda, så kan man beskriva mitt kontrollbehov. Att jag är kontrollerande har jag vetat om sedan länge men nu har jag tagit det ett steg längre. Jag har börjat kontrollera andra människor i min omgivning. Jag har blivit en konstapel.
Vi befinner oss i minibussen som ska ta oss till den halvö där vi ska spendera en veckas semester i Grekland. Det är en vecka före midsommar i år, vi är bleka i hyn men ack så förväntansfulla. Jag sätter mig baksätet bredvid två helt okända unga svenska tjejer. Jag knäpper mitt säkerhetsbälte och känner noga att det sitter fast. Sneglar lite försiktigt på den unga okända tjejen bredvid. Hon har INTE knäppt sitt säkerhetsbälte.
”Herregud” hinner jag tänka innan jag påtalar:
”Ska du inte använda ditt säkerhetsbälte?”
”Jo, självklart”, svarar flickan lugnt.
Det är klart att hon ska, bilen har inte ens startat.
Vi befinner oss i Sverige igen, det är tidigt på våren. Vi har handlat blommor med några vänner. När vi ska packa ur bilen innan vi åker vidare står jag som någon bilvakt och måste såklart ropa: ”Glöööm inte fuuuchsian som står här bak”
Vi hinner inte mer än att packa ur bilen och köra till Hagaparken i Solna så är jag igång igen. Samma sällskap ska nu sola och äta lunch. Jag smörjer in mig noga med hög solskyddsfaktor men upptäcker snart att det bara är jag som gör det. Jag uttrycker mig barskt:
”Ska ni inte smörja in er?”
Jag skäms över mitt beteende men varje gång jag blir konstapel Berglund kommer jag på mig själv och säger: "Oj, nu blev jag konstapel igen, förlåt." Jag har gjort stora framsteg.
Men ibland kryper det fram och när N kommer på mig säger han: ”Jaså, konstapel Berglund är på besök”.
Då lägger jag armarna på ryggen, börjar marschera i lunkande takt, skjuter fram underkäken så att jag får ett kraftigt underbett och säger: ”Konstapel Berglund till er tjänst” Sedan skrattar vi båda, mest jag för att jag tycker att jag är så rolig. Sen är konstapeln borta.. för en stund.
4 kommentarer:
Madde, du är underbar!
Jag önskar jag hade sådan självmedvetenhet. Men ett spel
Kram
Meeeeen jag tycker om konstapeln..jag tycker konstapeln har en förmåga att se och bry sig..att vilja väl..det är en väääldig skillnad på det och på att kritisera och vara besserwizzer..för då har man gått för långt..
För mig är det nästan en sport att studera beteenden och hur människor uppför sig.. det är väldigt intressant dessutom..
Ditt sätt att marschera tycker jag är helfestligt..jag tror jag ska tipsa N om att köpa en skärmmössa typ Chippendales till dig om du vet vad jag menar..:D ha det nu så bäst i torpet..
Psst...du..Madde vet du vad jag tycker du ska göra...ta bort ordverifieringen..den är lite jobbig tycker jag...det var allt från Konstapel M-Berg D
Hahaha vad du är söt!
Det gör inget, Madde! Du FÅÅR påpeka att vi jämt glömmer blommor i bilen å att vi inte smörjer in oss! :)
På ett sätt är det charmigt! På ett annat är det jobbigt för en själv att hela tiden komma på sig själv att vara just denna konstapel.. Men, är precis som du :) En lite minikonstapel som påpekar småsaker!
Jag tycker det är mestadels charmigt.. :)
Skicka en kommentar