”Gap och skrik färger”, tack men nej tack!JAA! Till att slippa sminka sig och vara modemedveten ute på torpet. För att uttrycka mig diplomatiskt: Det är befriande!
NJA! Visst, färger får somliga att bli glada. Själv får jag lätt huvudvärk och det är inte särskilt kul.
NEEJ! Till fartdårar på Nynäsvägen. Borde göra en ”old style” och huta med näven.
Kommer ni ihåg slutet av 90-talet när såpoperor var populära? På kanal fem sändes "vänner och fiender" och på fyran "skilda världar". Vilka höjdare, ojoj. Bengt Dahlqvist som spelade arbetarklass-Daniel var en riktig 10-poängare. Mums.
Det var då de starka färgerna slog igenom. Knallgult, rött, grönt, orange och allt i en härlig blandning på väggar, köksluckor och gardiner. Jag ville ha alla färgerna hemma hos mig. Jag älskade allt som var färgglatt. Men jag var bara barnet och kunde såklart inte tapetsera om alla väggar hemma så jag fick ta till mina medel. Min vän Cecilia som bodde några hus bort hade snöat in på samma sak. FÄRGGLATT!!
Vi målade lerkrukor i sprakande färger och ställde dem på våra fönsterbrädor. Vi tyckte det var sååå snyggt.
I mitt rum hängde gardiner i rött, orange, blått, grönt och gult med orientaliska elefanter. Åren gick och såpoperorna spårade ur, tittarna tappade intresset och det gjorde även jag.
En ny era kom in i mitt liv. Jag ville ha lila väggar, det tog tid må ni tro att hitta den rätta nyansen. Nu hade jag hunnit byta rum och en dag efter skolan, vips, jag hade fått mitt rum tapetserat. Tackar tackar! Nu var jag begeistrad i den orientaliska stilen. Jag hade en enorm ljuslykta från Indiska, lila gardiner från min vän Bella och en guldspegel från hennes mamma. (den spegeln älskar jag och kommer få vara med mig hela livet). Jag hade två enkla hyllplan med böcker. Två vita lister med fotografier på min kanin BellaDonna, några vänner och sedan någon trädgårdsbild av Claude Monet. Det var allt! Mitt rum var avskalat men med färg.
Så upptäckte jag av en slump tidningen ”Lantliv”. En ny värld öppnade sig. Den lantliga stilen gjorde entré och jag välkomnade den med öppna armar. Jag var räddad, en tidlös stil hade fångat mitt intresse.
Det var någon som nyligen sa till mig: ”Man kan inte ha allt i vitt, man måste ha lite färgklickar också”. Jag är ingen slavisk ”vita-stilen-inredare”. Men det bästa med inredning är att det inte finns några måsten. Man inreder utifrån sin inspiration och kreativitet. När man tillåter sig själv göra det blir man lycklig. Man måste inte inreda i vitt och man måste inte inreda med färgklickar. Frihet till kreativiteten! Frihet till att barnen ska tillåtas inreda sina rum!
2 kommentarer:
Intressant iaktagelse över ditt liv i inredning. Jag minns inte all den där färgen dock, och det borde jag göra för jag minns tv-serierna du nämner. Skumt.
Jag hörde glimtar av P3 populär i går när Simon och Thomas var där. Det var en kvinna som mejlat in och frågat hur hon skulle få in färg i sitt vita hem. De rekommenderade att hoppa över färgklickar och gå direkt på väggarna för att få in färg.
Jag kan tyvärr inte använda det rådet för vi bor i hyreslägeneht och värdarna har valt beigeaktiga tapeter på alla väggar så vi får ta in färg på annat sätt. Har du några bloggtips på inredningsstilar utöver den vita. För såna stöter jag på hela tiden och jag vill gärna ha olika input. :)
Jaaaa men du jag kan bara instämma i allt du säger..Lantliv har jag läst nu i eftermiddag och blivit så pass inspirerad..
Jepp på landet kan vara precis som man är..bara drälla runt o mysa..
Mmmm man bestämmer helt själv hur man vill inreda..vitt grått och lite sand..:D
Skicka en kommentar