Jag har hajat grejen med Gud!
JAA! Solbrännan som jag fått - ytligt men snyggt.
NJA! Generösa människor finns det kanske gått om, skänka lägenhet till mig någon? Inte det? Nähä. Synd.
NEEJ! Lägenhetspriserna, hur får man någonsin råd?
Det är jobbigt att må dåligt. Det är inte roligt. Det är tråkigt. Det är rent sagt förjävligt. När man har blivit lämnad kan man inte lyda rådet ”ta en dag i taget”. En dag? En dag är som en evighet i helvetet. Du måste ta en sekund i taget. För det är jobbigt att andas, det är jobbigt att hålla ögonen öppna och det är ett under om man faktiskt kan stå upp på sina ben. För det är den fina, ljuva, djupa och sanna kärleken kan göra med dig - krossa dig och sätta sorg i varenda muskel. Ta en slö kökskniv för att saaakta och lååångsamt skära den i små söndertrasade bitar.
Vad nu göra?
Var som ett barn, låt någon annan mata dig, ge dig vatten, hjälpa dig upp ur soffan, ta ut dig på balkongen för luft åtminstone. Jag vet att det kan vara jobbigt att bara knyta handen för att all näring och mental och fysisk energi gått ur kroppen. I den stunden spelar det ingen som helst roll om du själv vet och andra i din omgivning gärna vill påtala hur stark du är. Ja, jag är jätte stark i grunden, jag klarar allt, men i den stunden måste Alla få vara försvarslösa och svaga. Styrkan kom även till mig! Jag behövde bara få vara så in i helvete ledsen först.
Utan näring och mat blir det betydligt jobbigare att återhämta sig. Kom ihåg det. Börja med att tvinga i er i alla fall tre små tuggor med mat. Titta på American Funniest homevideos. Omstart.
Du kanske måste bita ihop på jobbet och ha en fasad, det förstår jag, för det har jag också fått göra.
Låt inte den påklistrade fasaden vara där konstant. Jag får så ont i hjärtat när man ser hur andra hanterar sina kriser med alkohol och ständig sysselsättning. Är det för att ge skenet av att man är en rolig singeltyp? Eller för att desperat stänga av det inre som man saknar kontakt med? Jag tror på det sistnämnda som resulterar i ett ytligt liv.
Du ska kunna sitta tyst i ett rum och känna harmoni, en trygghet, låta en känsla av krossad kärlek passera och ta det med ro. Du behöver inte vinflaskor, du behöver inte ett gäng så kallade ”kompisar” omkring dig varje dag och du behöver inte sysselsätta dig med diverse projekt. Jo, det är jätte bra att sysselsätta sig – till viss del.
Det är den starka kontakten med ditt djupa inre som gör att du i längden alltid kommer att vara trygg och ljus i din alldeles egna själ - din personlighet. Nu äntligen börjar jag förstå att det är det som andra människor väljer att kalla Gud.
Vägen dit är många, prata med någon professionell? Skriva? Promenera? Rita en teckning? Vad passar Dig?
Vet ni vad jag vill få ut av mitt liv? Jag vill beröra andra människor och jag vill själv bli berörd.
Det där är röda sekelskiftshuset som jag drömt om betyder inte ett dugg längre, jag vill inte ha något torp och jag vill inte ha ett vitt hem.
Jag vill givetvis ha mitt egna hem, min kärlek till mina katter och möten med människor som berör mig samtidigt som jag kan beröra dem.
Jag blev påmind om värme och fick en ”aha”upplevelse i samband med ett möte den här sommaren. Bitarna föll på plats helt plötsligt. Jag är glad och tacksam över det.
Nu är Min kanal för Min framtid öppen och mottaglig – jag känner mig fullständigt trygg och förväntansfull. Bloggen kommer att blomstra precis som resten av mitt liv.

8 kommentarer:
Hej tjejen!
En riktigt bra fredags krönika idag, måste jag säga.
Nu drar jag på semester en vecka, ta hand om dig! Kramar!
P.s Snabba cash & en ny Wallander ute just nu.
Hej! Du är riktigt bra! Jag kanske behöver din hjälp i framtiden? Har gått ut Berghs och söker nu jobb som formgivare, frilansar samtidigt. Jobbade sista dag på Terra idag. Hi hi. Det blev visst fem somrar.. kan du förstå? Innan sommarjobbet var jag faktiskt i Thailand och bodde 9 dagar i ett tempel som nunna. Morgonbön redan kl 4 på morgonnen.. och meditation.. och bara fokusera på sig själv hela dagen. Ok. Sköt om dig Madde. Hör gärna av dig. Kram
Din fredagskrönika slår rakt i hjärtat!!!!
Den är klockren!
Ja, helt jäkla grym!
ha en fin kväll.
Kram/
Luiza
Jag läser..jag förstår jag känner det i hjärtat jag känner det rent av ända in i själen..
Madde..du kan hitta ord som andra bara drömmer om..jag vet att du hittar dig själv..bara det får ta tid...ingenting kan ersätta..ingenting kan heller bli som förut..men allting kan förändras..bara tiden får ha sin gång..
Sänder en dos energi & kraft..genom att säga..
Madde du är såååå j-kla bra!!!
Hej Madde! Vet inte om du minns mig så väl längre, men om jag säger GES och föreställningar i ditt vardagsrum för våra familjer så kanske det börja klämta en klocka där nånstans. Det är i alla fall den sedan länge försvunna, vår alldeles egna freakshow, som är tillbaka. You Heard It; Jessica Hedlund är back in business! Har kommit över din blogg sen några veckor tillbaka och jag är imponerad, minst sagt. Du är otroligt duktig på att blogga och pyssla med saker. Allt är så vackert och man drömmer sig verkligen bort när man läser dina inlägg. och sen kan jag inte hjälpa att jag blir lite stolt när jag märker hur bra det går för dig! Men några frågor bara? Varför har du bytt efternamn? Är det så att du har gift dig? Och i såna fall med vem? kan det vara niklas? så mycket jag har missat. det vore otroligt trevligt om vi kanske kunde träffas någon gång och prata igenom de senaste åren helt enkelt. så mycket att ta igen! det vore trevligt... bor kristina fortfarande kvar på samma gata? (min gata för tillfället, är hos mina föräldrar). sen uppfattade jag signaler om att du och niklas har gjort slut, så jag är helt förvirrad... men det är kul att se att du har fått en sån fantastisk blogg.. min bleknar i jämförelse... ha det bra! kram jessica hedlund
God morgon!
SÅ bra skrivet.
Du är duktig du på att formulera dig!
Hoppas dagen blir en bra dag med MÅNGA inlägg från dig.
Kram
Tack Madeleine, den här krönikan var precis vad jag behövde läsa idag. Kämpar också med att komma över krossad kärlek, krossade framtidsförhoppningar och att bli lämnad. Så det är skönt att veta att det finns en väg framåt, att man inte är ensam om att gå igenom de känslorna. Tror att man på nåt sätt måste acceptera att man kommer må dåligt en tid, och lära sig leva med det ett tag tills man märker att det inte är lika svårt längre. Du verkar ju ha kommit en bra bit på vägen till att må bättre iallafall! Jag tycker det är jättekul att du fortsatt att blogga så pass mycket trots allt som hänt, och att du delar med dig av dina erfarenheter för att hjälpa andra. Hoppas lägenhetsletandet går framåt snart, för jag vet hur förjävligt det kan vara att leta efter ett nytt hem!
Nina
Så otroligt fint skrivet, Madeleine.
/Linda
Skicka en kommentar