Fredagskrönika!

Ge upp! Nu? Bara sådär?

JAA! När det helt oväntat uppstår ett möte med en okänd människa och så börjar man helt naturligt prata om inredning och kreativitet. Det ger mig sådan energi. 

NJA! Är Stockholm rätt plats för mig?

NEEJ! Telenor är verkligen bäst på att vara sämst. Efter Siba såklart.

Tittar ut. Duggregn. Äsch då. Kånkar ut cykeln som jag gjort så många gånger förr. Ut och in från garaget i tretton år. Till skolan, från skolan, på utflykter, till jobbet, från jobbet, till körskolan, från körskolan, till träningen, från träningen, till mataffären, från mataffären och till badet alla sommarkvällar med gänget.

Min röda cykel av märket DBS har hängt med ett tag. Tillsammans med mig. Den må ha känt sig åsidosatt när jag tog körkort men har alltid tappert funnits vid min sida. 

Någon rostagg eller glasskärva i däcket har det blivit genom åren, men det har varit som skrapsår på benen. Inget att bry sig om.

Under semesterns mest lata dagar kom jag på den briljanta idén att jag faktiskt kan cykla till stationen varje morgon. "Tänk vilken vardagsmotion" utropade jag glatt från den bekväma solstolen, avslappnad i varenda muskel. Jojo.

Idé skred till handling och jag kastade mig bokstavligt upp på cykeln trots duggregn. Väskan spände jag fast på pakethållaren.

Jag hade bestämt mig. Jag började trampa, trampa och trampa. Till och med i den där branta nedförsbacken fick jag trampa. Något var fel. Den röda cykeln av märket DBS var trött, mycket trött. Så trött att den inte orkade rulla för egen maskin. 

Duggregnet blev till ösregn men inget kunde stoppa mig!

Jag tog mig fram till stationen. Kände mig tung, skakig, svettig, rödblossig, allt på samma gång. Jag hade fått cykla för oss båda.

Jag blev besviken. Ge upp! Nu? Bara sådär? Jag brydde mig inte om att låsa bägge låsen. Blir du stulen nu ska jag ha en ny cykel. En som rullar med mig, inte mot mig.

På kvällen stod den kvar, ingen hade stulit den. 

Jag trampade, trampade och trampade. Hade precis passerat Statoil då den börjar hoppa, skaka och vingla till.

Vad nu?

Punka. Givetvis. Strejk. Jag förstår dig röda cykeln av märket DBS.

Nu får det vara nog.

En ny cykel! Merci beaucoup!