Fredagskrönika!

En kärleksfull köttbit med tuggmotstånd!

JAA! Jag är hemma för att jag är sjuk. Min kropp behövde sova till klockan tio, det var mycket mycket länge sedan jag gjorde det. Det känns som om att jag tar hand om mig själv på riktigt för första gången – jag är sann mot mig själv. Det är en obeskrivbar känsla.

NJA! Att vara sjuk en adventshelg är inte det optimala för en pysslig själ, men nu är det som det är.
NEEJ! Det är inte kul att vara sjuk eftersom man inte ens orkar läsa nya numret av Lantliv. Men vad ska man göra?


Jag har ätit skinka, korv, blodpudding, leverpastej, kyckling och en saftig köttbit som tydligen kallas fläskkarré.


Skinkan var…salt, precis som jag mindes det och korven gjorde mig lätt illamående. Kycklingen lika menlös nu som då. Blodpuddingen växte i munnen medan leverpastejen kändes som ett stort halleluja moment i käften. Köttbiten var saftig, tillagad med kärlek och jag mötte ett tuggmotstånd jag förträngt. Det var med nervositet, förväntan och beslutsamhet som jag tog min första tugga kött.

Min kropp har inte reagerat nämnvärt. Jag åt två stora köttbitar och drack en hel kopp kaffe efter maten. Ingen reaktion. Varför inte då? För att min kropp välkomnar det. Jag upprepar mig hela tiden, jag följer mitt levnadsöde och då blir det så här....bra....
En del saker går inte att förklara, till exempel när känslan i kroppen säger ”Ja” är det ingen idé att desperat gapa och skrika ”Nej”. Min kropp, min själ, jag behövde ta klivet att prova på köttvärlden om än mycket ovant, mycket konstigt och det sitter på något vis i min ryggmärg att alltid välja bort kött.


Nu har jag en känsla i mig som säger att tiden är inne för att prova på kött och då följer jag den känslan. Jag gör så i mitt liv, jag följer med mitt flow och jag är enbart sann mot mig själv hela tiden.


Djurvännen, människan, kvinnan, själen i mig kommer alltid hylla vegetarisk mat, kommer alltid hylla alla tappra vegetarianer som har en stark övertygelse, som kämpar för djuren och som brinner för dessa frågar. Jag hyser sådan respekt!


Samtidigt vill jag enbart identifiera mig med mig själv. Jag vill inte vara en bloggare, en vegetarian, en söt tjej eller en yogamänniska. Jag är jag men jag väljer att äta mycket vegetarisk mat, jag väljer att sminka mig och få fram mina söta drag, jag väljer att utöva yoga en gång i veckan och jag väljer att blogga för jag älskar det rakt in i hjärtat. Men jag är fortfarande jag men när man identifierar sig med en person som ska vara på ett visst sätt och följa vissa strikta ramar försvinner personligheten eftersom den begränsas till det yttersta när det i själva verket ska vara frihet som eftersträvas. Friheten att inte äta djur som resulterar i ett liv med väldigt smala gångar. Jag vill leva på breda slingriga vackra grusvägar – öppensinnad.


Därför menar jag att vi upptar vår egentliga tid med helt onödiga företeelser och vi iscensätter problem som inte är problem. Jag gör ett aktivt val att inte lägga ner några negativa tankar eller upprepa tyst för mig själv hur klumpig jag är när jag har sönder min nya dyra keramikkopp. Det gör ingenting. Det skulle komma in nya koppar till butiken redan i veckan och då får jag köpa en ny. Det är ett problem som aldrig varit ett problem. Jag är inte klumpig för att jag tappade koppen.


Att i det skedet bli arg på sig själv och upprepa: ”Fan vad jag är klumpig, min nya kopp som var så dyr, ååå, vad arg jag blir på mig själv”. Det resulterar inte i en god energi och det kommer omedvetet att spegla av sig i resterande liv.


Istället konstaterar jag: Jaha, nu gick koppen sönder, vilken tur att jag ändå hade tänkt köpa flera då gör jag det nästa gång jag besöker Rosendals Trädgård.


Därför tror jag att mediciner, att skära sig i armarna, att röka, dricka kaffe och dricka alkohol många gånger är ett mycket simpelt medel att förtränga sin medvetenhet, sitt liv, nuet, att förblindad stanna kvar på en ångestladdad plats eftersom det är mer ångestladdat att möta sanningen, sin själ, konfrontera den, komma djupare i sig själv för att sedan förändras. Förändringen är så spännande, förändringen är livet!


Jag äter kött och jag tycker om leverpastej.
Tack för ordet.