Fredagskrönika!

"Självinsikt är det många som saknar. Jag beklagar det."

JAA! Jag tjatar fortfarande om kärlek. kärleken upptar min tankekraft. Djup kärlek är något jag känner mig hedrad över att få uppleva. Jag har träffat värsta 10 poängaren och det säger jag utan att överdriva det minsta. 

NJA! Herregud, har beställt en iphone 4. Skräckblandad förtjusning. Det blir ju dyrt men det blir också så otroligt kul att jag bara m å s t e ha en. Har jag blivit smittad av Iphone-epedemin? Troligtvis. Kommer jag bli beroende? Troligtvis. Blir det en krönika om denna omtalade iphone? Troligtivs.

NEEJ! Först blev jag asförbannad på träningsanläggningen Sats vårschema för att de inte hade bra tider på sina pass som jag skulle hinna hem till. Sen hittade jag pass ändå och då hade jag varit bitter i två dagar helt i onödan. Sånt händer.

Kommer på mig själv med en rynka i pannan och anstränger blicken för att se vart jag går. Det är mycket människor på T-centralen. Följer strömmen men kan bli irriterad på långsamma fotsteg framför mig och flåsande stress bak i nacken. Blir irriterad över att en typ går så långsamt när det faktiskt är mindre än 1 minut kvar tills tåget går. Men det är heller inte lika bråttom att någon annan måste springa som den flåsande typen bak i min nacke. Irritation. Det är en avvägning huruvida man ska springa eller gå med raska och bestämda steg och snitsla sig fram eller lunka och medvetet missa tåget. Man lär sig det. När det är 30 sekunder kvar blir snabba kliv ett raskt språng.  Tar sats, kastar sig in mellan dörrarna. Kom ihåg att andas för att undvika en våldsamt flåsande  återhämtning i tre tågstationer.

.

Känner mig trött. Somnar på tåget. Sov två timmar i natt. Låg uppe och pratade till klockan fem. Det är sådant man bara gör när man är nykär talade någon om för mig en gång. Instämmer delvis. Tänk om kärleken är så djup att man alltid vill prata. Bara känna närvaron och bara vill vara vaken. Kärleken känns tidlös.

.

I solna öppnar jag ena ögat, tänker att jag ska öppna det andra vid nästa station. Öppnar inte ögonen. Somnar. Vaknar igen. Blir stressad: Var är jag? Rusar av i sista stund. Känner min rynka i pannan. Anstränger mig för att se tydligt. Vimmel. Byggnation. Vad är det dom bygger egentligen? Vet inte. Vet ingenting. 

.

Det blir fuktigt på hälen. Skorna har börjat läcka in vatten. Typsikt. Hmmf. Varför läcker alla svindyra och svinbilliga skor in vatten? I januari, i slasket, i månaden då livet stundtals känns trist. 

.

Skriver brev till Sara. Vid sex sidor inser jag att jag bara kortfattat summerat halva hösten. Många sidor. Kommer på mig själv med att ha levt intensivt de senaste halvåret. Varje morgon, varje dag, varje kväll, varje helg. Kommer tröttheten komma ifatt mig?

.

En del saker som jag har gjort blir saker man skrattar åt tillsammans med andra, andra tänker man på i det tysta och något annat blir man påmind om som man redan glömt bort. Tänker på den coola farbron i taxin mitt i natten i höstas. Hur han talade om stjärnor och universum. Blev så glad över hur vackert han talade och om han haft snirklig mustach i hela sitt liv. Det frågade jag inte. Lyssnade på hans ord om universum. Det tyckte jag om.

Tänker på allt som fördrivit min tid. Jag är modig. Jag besitter mod. Vill skryta om hur modig jag är men hejdar mig. Jag behöver inte hävda mig. Jag vet vad jag upplevt och det utstrålar jag ändå. 

Mitt liv har blivit lyckligt, andras olyckligt. Kanske är det mitt fel. Kanske inte. Man skapar sitt eget liv och försätter alltid sig själv i situationer. Det dåliga kan också vara det bästa. Det beror ju på. Självinsikt är det många som saknar. Jag beklagar det.

Ringer släkting i norr, han blir förvånad, vi har aldrig någonsin talats vid. Samtalar om släktforskning och jag blir nyfiken. Vi tackar för oss och säger adjö. Norrländskan är charmig. Man kan inte kategorisera norrländskan för Norrland är stort och man kan inte ens säga Norrland om typ halva landet fick jag lära mig på bloggen. 

Kanske inte. Men jag säger så. För jag är uppvuxen med dialekten för den är rar och rejäl. Jag vill smeka dialekten lika kärleksfullt som jag smeker kärlekens kind. 

Mitt liv. Min blogg. Min fredag. Amen.