Det här är bilder som jag tog för några år sedan. Jag blev utmanad av en fin person som jag tycker väldigt mycket om. Hon utmanade mig att fota tulpaner och jag antog den.
Då klockan 17:25 den 20:e januari 2009 skrev jag så här på bloggen: "Jag har fått ärva tulpanens projekt av L. En växt har sin charm i varje skeende. Vid knopp, blomning och när det börjar vissna..."
Jag står fast vid det. På något vis är livet alltid en resa hur gammal man än blir. Det går alltid att förändra, tänka om, skratta, le och möta världen med vackra ögon. För att kunna göra det är det bra med en trygg kärlek inom sig från början för då kommer livet att falla sig naturligt.
Lika naturligt som att blicka ut över trädgården med full tulpanblom. En naturlig glädje i hjärtat som nästan gör ont. Kom ihåg - det finns egentligen inget rätt och fel. Så länge man följer sitt hjärta och levnadsöde så är det bra. Universum vet precis vad som sker! Madeleine
3 kommentarer:
Visst är det kul att gå tillbaka och titta på bilderna man tog "då"?
Hoppas du får en skön fredag.
Kram
Luiza
Jättefin blogg du har! Finfina bilder och tänkvärda krönikor!
Kramar ugglan
TACK Ugglan!
Skicka en kommentar