Fredagskrönika!

"Besvikelse är ett vanligt fenomen i kärleksrelationer"

JAA! Träna är bland det roligaste man kan göra. Det ger ofrivilligt lyckorus och det är ju aldrig fel.

NJA! Såg tre gubbar som cyklade på en och samma förmiddag. Den ena pratade i mobil samtidigt som han trampade på cykeln i snön i Gamla stan i Stockholm. Jag blev nervös. Det här är upplagt för en riktig cykelvurpa.

NEEJ! När man städat klart är det lika dammigt som innan igen. Hopplöst! Jag inbillar mig att det blir så mycket dammigare i en lägenhet i jämförelse med ett hus. Fy vad orättvist!!

Jag har förstått att kärleken man känner innan födseln och vid den så kallade döden är mycket stark. Den är äkta och rätt. Kanske är det därför besvikelse är ett vanligt fenomen i kärleksrelationer. Den kan aldrig riktigt jämföras med men kärlek man en gång känt innan livet började. Det kan också vara den rena kärleken vi blir påminda om och upplever när vi träffar Rätt och blir kära på djupet.

Jag har inte orkat tänka på att det är jobbigt att tänka på döden. Att dö är nog det finaste man kan göra - som att komma hem. Det går inte att skynda hem - det fungerar inte så. Då slussas man bara tillbaka till livet igen.

Jag älskar kärlek. Jag har massor av kärlek i mig. En del människor har glömt bort kärleken. De strävar enbart efter ytlig framgång där karriär, ekonomi och "erövra världen - attityd" präglar livsinställningen.

Då känner jag lycka och tacksamhet över att det inte är jag som resonerar på det viset. Det är inte deras fel, jag klandrar dom inte, jag orkar inte ens beblanda mig.

Jag vet att min kärlek är mycket stark och jag delar med mig av den. Jag har massor av kärlek. Jag är svinrik på kärlek.






Vill du lyssna istället? Jag har talat in fredagskrönikan i ljudformat också. Varsågod: