”Människan är hungrig så jag måste dö. Eller så är människan glad i skjutvapen och jakt så då måste jag också dö.”
JAA! Sätt mig på en stubbe i skogen och jag blir lycklig.
NJA! Jag har aldrig riktigt förstått grejen med att gå in på en blogg om man ändå hatar den som driver bloggen. Än värre göra sig besväret att skriva elaka anonyma kommentarer var och varannan dag. Somliga är beroende av hat och det är ju inte särskilt skoj. Tur att jag slipper känna så för då skulle jag titulera mig som olycklig. Huva. Hemska tanke.
NEEJ! Söndagsångest kan ibland glida över till vardagsångest. Jobbigt läge. Problemet är att man längtar tillbaka till det som varit, exempelvis helgen. Försök istället se det som är nu, eller i alla fall det som kommer sen, det är bara då det kan ske en förändring till det bättre. Tillbaka kommer man ändå aldrig.
Gäspar stort. Tittar rakt fram. Tittar igen. Ser bara åkermark. Och grusväg förstås. Hästsvansar som svajar. Gäspar igen. Tänker att jag borde ställa mig på alla fyra, svaja med min hästsvans och gnaga lite gräs jag också. Men nej.
Har tagit med mig Icas mjölkchoklad med crisp och apelsinsmak. Lite mer kraftfull i smaken än den från Marabou. Äter två rutor till. Det är mycket gott och begärligt.
En geting svävar vingligt förbi. Som om den vore full. En alkisgeting. Jag är inte rädd för getingar, vill snarare ha en egen liten biodling. Jag är inte rädd för spindlar heller, det betyder tur har jag fått lära mig.
Det luktar kokos i mitt hår idag efter att ha varit hos frisören.
Vi brukar prata om inredning, pyssel, sömnad och torpardrömmer. Inte idag. Är helt utmattad. Är blank i ögonen och stirrar framför mig.
Men jag lyckas i alla fall kläcka ur mig: ”Vad fin du är”. Frisören skrattar till men tackar.
Jag försöker alltid få fram alla komplimanger som jag faktiskt går och tänker på.
Chokladkakan har blivit betydligt mindre vid det här laget. Jag fortsätter njuta och tycker att choklad är det bästa som finns.
Hästarnas svansar svajar fortfarande tryggt och lugnt. Jag vill också leva i harmoni i naturen precis som djuren. Fast rätt vad det är trängs jag in en trång lastbil, fraktas länge och har en död framför mig. Människan är hungrig så jag måste dö. Eller så är människan glad i skjutvapen och jakt så då måste jag också dö.
Men om jag bortser från döden, då vill jag vara ett djur och leva med naturen.
Är det något jag älskar så är det lugn och ro.
3 kommentarer:
Jag gillar verkligen ditt sätt att skriva! Jag kan riktigt känna den där (enligt mig härliga) lukten av häst blandat med solvarm grusgång och intet att förglömma, choklad.
Tack du för den väldigt fina kommentaren du lämnade hos mig. Blir väldigt glad av att höra att du gillar att titta in hos mig!
Ha en härlig fredag!
KRAM
Vad härligt det låter att ligga på en filt och skriva lite.
Jag ska hem idag och måla mer pallkragar. Ska utöka min lilla trädgårdshörna har jag tänkt.
Vi köpte sallad igår, på mitt favorit ställe. Det är den godaste räksallad jag någonsin ätit. Vi kanske hinner äta en sån innan ni åker hem då det är dags för bröllopet.
Jag försökte hitta nåt att ha på mig förra helgen på Marieberg Galleria men hittade ingenting. Så nu ska jag ta en tur på stan och se om jag hittar något där.
Ikväll ska blir det att grilla...
Kram!
Man borde ge mer komplimanger. Allt fint man tänker om folk borde man säga till dem. Jag brukar försöka leva så. Men ibland är det svårt. Mer komplimanger åt folket!
Fin krönkika. Som vanligt!
Ha en alldeles, alldeles underbar fredag Madeleine!
Kram Sofia
Skicka en kommentar