Fredagskrönika!

Varför har ingen talat om för mig att barn är fantastiska? 

Därför att jag måste upptäcka det själv.

JAA! Jag skulle bli glad om Robert Wells klippte sig för då tror jag att han skulle bli en stilig typ. 
NJA! Jag pratar om ytlighet men det finns gränser. Ett exempel är bilderna på Robert Wells i Icas tidning "Buffé."  Hur tänkte man?
NEEJ! Inte en endaste spärrvakt på SL säger eller svarar hej. Det tycker jag är konstigt.  Och otrevligt. Som om det inte vore nog jävligt att åka pendeltåg.
.
Jag vet inte varför ingen talat om för mig hur fantastiska barn är. Alla talar alltid om hur fantastiska just deras egna barn är. Men föräldrar är alltid sådär jätte präktigt stolta över sina barn. Med all rätt. Det är på något vis inte objektivt. När föräldrar pratar om första tanden i tre timmar för att sedan repetera samma händelse börjar man till slut ta det hela med en nypa salt.
.
I alla fall när man som jag inte har några egna barn. Däremot har ingen talat om för mig att barn generellt är fantastiska. Eller så är det så att jag inte har lyssnat. Fast om jag lyssnat hade jag nog inte kunnat känna det - det hade nog bara varit ord. Men nu vet jag att barn är  fantastiska människor.
.
Jag har inte besökt alla förskolor i det här landet, absolut inte. Bara en endaste förskola. Alla proffs säger förskola, men jag säger dagis eftersom det låter både lekfullt, glatt, roligt och kärleksfullt. För det är precis så jag minns min egen dagistid.
.
Jag blir glad när jag får upptäcka och känna nya saker inom mig. Självklara saker men ändå nya. Därför vill jag egentligen vara Robin Hood för en stund. Ge feta bonusar till alla som jobbar på förskola. För deras tålamod, deras pedagogik, deras glädje, deras skratt, deras sånger, deras lekar, deras kunskap, deras värme och deras kärlek. Wow. Det är det enda jag tänkt den senaste veckan. Wow för att dom gör ett så fint jobb. 
.
Just av den anledningen vill jag bara skriva om hur fantastiska dom är. Jag vill ge bort stora summor pengar från alla konstiga styrelseuppdrag som konstiga finanstyper får i den konstiga finansvärlden.
.
Den äkta kärleken är inte kommersiell. Ögonblicket är äkta när man tröstar en gråtande kind, när man fnissar till kiknande skratt, säger till på skarpen, blåser på skrubbsår, sjunger och dansar eller läser en saga. Det är ju det som faktiskt är livet. Så enkelt. Det gör mig fortfarande fascinerad att jag förstår det och hela tiden blir påmind om det.
.
Ytlighet är ingenting. Men insidan är allt. 
.
Barn kan lära oss nya saker hela tiden. Att ha fasta rutiner men samtidigt alltid leva i nuet. Och att faktiskt våga reagera. Att våga bli arg, glad och ledsen. Hos barn blir det väldigt konkret men hos oss "vuxna" blir det väldigt problematiskt.
.
Det är helt okej att bli förbannad, ledsen eller skitglad. Inget är mer eller mindre rätt. När vi lär och tränar barn inför livet lär barnen oss mer än någonsin. Vilka läromästare!
.
Jag är imponerad. 
Jag är berörd.
Jag lever. 
Lite mindre behärskad och ännu mer levande.