När jag pratar med hus...

 

Jag vet att man ibland vill så mycket. Somliga ger allt för att göra karriär, andra sparar pengar för att åka utomlands en vecka under semestern. Det är helt rätt tycker jag om det är det man vill! Jag behöver bara se ett sådant här hus så blir jag lugn. Känslan kan beskrivas som om att jag har hittat mitt kall. Då säger jag "heeej huset vad fin du är, nu ska jag fota lite bara så du vet". Jo, jag säger det, helt sant. 


Likaså vid renoveringar så kan jag beskriva högt vad jag ska göra. Det känns bättre och snällare mot rummet/huset/omgivningen. På något vis tror jag att man får hjälp på traven då. Istället för rädsla inför förändring blir det istället värme och kärlek inför det vackra som ska lyftas fram med en varsam hand. Konsten att vara ödmjuk!
Om inte annat är det kanske schyst att informera eventuella husspöken som hängt där ett tag. 
Kram Madeleine