Balkongbrudar!

Melina låg och halvslumrade vid paprikaplantorna igår. En liten gullig skalle sticker fram. 

I söndags var jag ute på äventyr. Från vår balkong har jag spanat långt i fjärran och tänkt: Där borta måste det stått ett hus, jag måste gå dit och titta. Jag promenerade och promenerade, över en åker (naturligtvis livrädd att en bonde skulle gapa och skrika att jag förstörde hans sådd) och sen in bland stigar och högt gräs. Mycket riktigt, platsen har gamla fruktträd, aklejor och världens mysigaste dunge. På vägen tillbaka hittade jag den här lådan.

Med en bukett aklejor i ena handen och en låda i andra traskade jag hemåt. Sådär nöjd som man bara kan bli då man hittat gamla övergivna grejer som har en charm andra har svårt att förstå. Inte ni förstås, ni förstår precis. Det blev ett snyggt stilleben på balkongen. Inte sant?

Igår när jag kom hem hade Christer både lagat mat, diskat undan och dammsugit.

Efter middag och fika på balkongen började jag plantera. Jag planterade om tobaksplantorna (vi odlar eget snus, jag snusar dock inte), tomaterna fick större krukor. Sedan planterade jag vinrankan som jag köpte i helgen i en stor urna som ska få klättra uppför ett rostigt armeringsnät som Christer satt upp.

Malou tittade ut över kolonilotterna.

Vinrankan.

Melina sitter och kisar och Malou spanar i bakgrunden.

Jag älskar vår balkong. Christers platsbyggda djupa hörnsoffa med dynor och massor av vackra kuddar. Här ligger jag med datorn på magen och blickar ut över alla blommor medan jag läser bloggar. Jösses, detta är livet!

Kram Madeleine