När hjärtat behöver Hälsingland

 

 

Som jag bakar och donar. Jag glömmer bort hur oändligt många sorter jag har bakat det senaste halvåret.  Det här är bara en liten del av det.

Om några dagar är jag här igen, i Hälsingland. Vill känna trägolvet. I somras slet jag ut plastmattan i sovrummet och all denna masonit som låg under. Jag hade en manisk blick, kraftfulla rörelser, svetten rann, tog badraster men slet som ett djur. 

 

Våren 2012. Vardagsrumstaket slets ner, Christer rev en vägg, han bytte ut några ruttna brädor i taket,  jag slipade och målade taket. Jag målade väggar, lister, dörrkarmar, fönsterbrädor, element och garderober. 

Jag slet bort plastgolvet, drog upp nubb ur golvet en hel helg, slipade golvet, svor inombords och högt flera gånger då slipmaskinen pajade.

Rummet sög musten ur mig. Jag ville inte mer. Jag höll ut. Jag grundmålade golvet och penslade sedan på med den ljusgrå golvfärgen.

Christer satte upp min nymålade skiva bakom kaminen där jag inte kommit åt att måla med roller. Han la vackra vita marmorplattor runt kaminen. Vid det här laget ville jag aldrig mer renovera. Fast jag hade ju dragit igång hallrenoveringen samtidigt så jag fortsatte där och gjorde färdigt.

Dessutom har rabatter grävts, träd fällts, stora stenbumlingar tagits upp med traktor,  det har badats massor, fikat mitt nybakade med hälsingegrannarna, byggt blomlådor, alla fönster totalrenoverade och målade, huset målat och taket omlagt. 

Den här helgen blir ingen renoveringshelg. Det blir en "njuta- av- allt -det -vackra-helg" istället. Till våren väntar köket på att få andas i sitt rätta element. 

Kram Madeleine