fredag 31 maj 2013

Fredagskrönika!



Madde, du går som en sumobrottare!

JAA! Att få vara hemma och göra allt i min egen takt. Genuin lycka. 
NJA! Att lyckas hitta en butik som säljer fina och färska frukter och grönsaker är som att spela på Lotto utan vinst. När man väl hittar en ärtskida som inte är rutten vill man vråla av glädje. Som en sumbrottare ungefär.
NEEJ! Jag har tappat räkningen över hur många mosade igelkottar jag sett på bilvägarna. Stackars stackars små söta igelkottar. Dumma sumobrottarbilar!




- Du tänker inte på det själv, men när du rör dig, när du går, då ser du ut som en sumobrottare. Så här:

Han särar på benen, putar ut med magen, tar ut armarna i sidled och tar steg framåt genom att växelvis lägga tyngden på vardera ben.

Jag höjer på ena ögonbrynet, möter det jag nyss hört med tystnad.
-       - Ja, men alltså, jag menar ju inget illa, fortsätter han.

Jag förstår liknelsen, den kanske till och med skulle vara rolig om det inte vore en vecka kvar till förlossning. Jag har hittat ett enda sovläge som gör att jag kan andas och jag har hittat ett sittläge med datorn som gör att jag kan sitta mer än tio minuter åt gången.

Sumobrottare! Ja, kul, om jag hade varit en gnällig typ hade det varit rätt åt mig.  Men nu, nio månader har gått, inte en suck, inte ett klagomål, bara trötta ögon efter tuffa arbetsdagar. Sumobrottare. Jahapp. Tack. Så vackert! Vilken hyllning.


Graviditeten börjar med ”åh grattis” för att sedan övergå till att bedöma magens storlek.
”Vad har du gjort? Varför är din mage så liten? Vilken liten mage du har”.
Jaså, svarar man då och tittar försynt på sin egen mage. Är jag fel nu? Hur får jag magen större? Hur får jag omgivningen nöjd?

Några månader senare avlöser den granskande magblicken frågor om förlossningen.
- Är du lite rädd?
- Nä, svarar jag.
- Va? Men lite? Du vet, man kan spricka, bajsa på sig, ligga där i flera dygn och kämpa. Om du ens får komma in till förlossningen förstås. Du förstår, det kan vara fullt överallt, i hela Stockholm.

Jaså, tänker jag. Istället möter jag livet som tidigare, vid hjärtesorg, nya utmaningar, problem och tokigheter. Jag släpper oron, tänker att det ordnar sig alltid till det bästa för mig, känner tillit, fokuserar, levererar, är i nuet och andas.

”Kom ihåg att andas!!!!!!” tipsar omgivningen om.
Jag vill alltid tipsa om att andas. Vad som än händer i livet, hur mycket kontroll vi än tappar vid förlossning, arbetslöshet, hjärtesorg, bilköer och matlagning en tisdag klockan fem ska vi alltid a n d a s. 

”Kom ihåg, vila vila vila, ta det lugnt nu. Gör inte mer än nödvändigt!!!” fortsätter uppmaningarna.

Då förstår inte jag.

Jag kommer hem från BB, låt oss säga att det skulle  vara mitt i smällkalla vintern. Ska jag då förklara för lilla bebisen att den måste tyvärr vara naken i en vecka nu.
”Du förstår, mamma har vilat i några veckor. Jag har inte orkat gå ner till källaren och hämta upp de där kartongerna med kläder som jag fått av hyggliga människor och dina kusiner. Mamma har definitivt inte orkat tvätta. Men om en vecka finns det tid i tvättstugan, då ska jag tvätta dina kläder. Då slipper du vara naken."

När en vecka har gått inser jag att det visst inte var några kläder i din nyfödda storlek i de där kartongerna. Hoppsan. Blöjor? Va? Nej, det har jag inte köpt. Folk har nämligen sagt åt mig att vila och absolut inte lyfta en enda kasse.

En gravid kvinna bör istället få höra: "Underbart att du är ute i så god tid just för att du ska slippa stress!" Hylla kvinnans moderskänslor och fråga istället om den gravida kvinnan behöver hjälp.


Det var det.

7 kommentarer:

Unknown sa...

En fredagskrönika, som lockar till eftertanke...

Önskar Dej en finfin dag Madde <3
Kramen
Eva

Madde sa...

Härligt Madeleine! Ut med det bara:) Känner igen mig så mycket i det du skriver. Tänk att det snart är dags... spännande... önskar er all lycka! Kram Madde

Vikeskärs hem och ting sa...

Heej :)

Åå det är modigt, men vet du, det finns förlossning i Hälsingland också :)
Tycker att känner du för en sak så ska du absolut göra det.

Klänningen är köpt på HM, endast 99kr, tror jag ska köpa på mig i fler färger. Dem är ju liksom perfekta.

Jag tror det är en pojke, har jag trott sen vi fick veta hihi. Så vi får väl se.

Ha det nu mysigt där uppe, häsla Christer så gott.

Kramar

mia sa...

he he du är så rolig och intelligent! män kan verkligen ge rätt komplimanger i rätt situation!!! du ser ju ut som en gudinna nu, moder jord själv, i egen person ;-) Jag är så imponerad över att du har haft/har sådan energi och skapar lust hela tiden, det kommer du ha mycket glädje av sen när den stora dagen kommer.Krama Christer och ta hand om varandra, han verkar vara en fin man( även om det mesta han säger veckan framöver förmodligen är irriterande hi hi..) och snart är ni ***tre i familjen***/STOR KRAM Mia

Jenny A sa...

Kärlek till dig och till din son. Vilken lycka att han får just dig som mamma! Jag ska försöka ha tillit, våga tro att det här inte var ämnat för mig, att ngt större väntar... Och andas ska jag göra!

Browneyedgirl sa...

Så härlig krönika =)
Och så himla sant, vet inte hur många som hade massor att säga till om när man var gravid.
Till slut ville man bara fly....
Det sista gillade jag, hur en gravid kvinna borde bli bemött. Ja tack. Kram fina och ha en toppen dag <3

Anette sa...

Först vill jag Gratulera till lillskrutten som är på väg! Vad roligt för er :)

När jag gick gravid och fick allas åsikter och smarta tips och kommentarer tänkte jag till slut att" Dom måste ha lite att fundera på eftersom de lägger så mycket tankar kring just MIN mage/förlossning/amning/tid efter hemkomst osv...
Nä njut allt du kan! Att gå gravid och föda barn är tametusan det roligaste jag gjort! Ni har något fantastiskt framför er och ingenting att vara rädda för, vad än andra må säga.

LYCKA TILL <3