fredag 13 september 2013

Fredagskrönika!



JAA! Det här med att lyssna på "poddar" är helt nytt för mig. Jag fullständigt älskar att lyssna på Hanna Widell och Amanda Schulmans fredagspodd. Briljant! Lysande!  Heja heja heja!
NJA! Jag älskar att sy och tycker det är genuint roligt. Men tänk att undertråden alltid ska bråka med mig oavsett vilken symaskin jag har. Så blir jag på dåligt humör resten av kvällen. Inte kul.
NEEJ! Postkodlotteriet. Vilken reklam på tv. Frikyrligt på gränsen till sektkänsla. Stäng av! Stäng av! Huva.


"Jag låstas inte höra, blundar och skriker lite till"

Vagn? Jag ska inte sitta i någon d-j-ä-v-l-a vagn. Vrålar mig illröd i ansiktet, spänner varenda muskel i kroppen och blir stel som en pinne. Och lång.

Mamma släpar med mig på promenader varenda dag. Att hon inte ledsnar? Bra för själen och kreativiteten har jag hört henne säga.

Min mamma har en benägenhet att gå bland villor. Att hon inte får nackspärr är ett under. Hon är nämligen så fullt upptagen med att titta vad folk har för gardiner och hur trädgårdarna ser ut. Ja, hon rent av blänger. Jag trodde det var ofint?

Nu är mammas min sammanbiten. Lugnt stoppar hon en kudde under mitt huvud och säger: ”Sådär ja, nu ser du alla husen mamma går och tittar på.”

Jag? sitta? NEJ. Vrålar ännu mer.
Mamma försöker vinna kampen och pratar lugnande. Hon ger mig nappen men den spottar jag vansinnigt ut ur käften. Den flyger långt.

Mamma lyfter upp mig. Plötsligt ser jag världen med nya ögon. Tyst. Nöjd. Ler. Mamma ler. Jag heter Tor och jag äger min mamma. I den här familjen bestämmer jag.

När min pappa kommer hem från jobbet pussar han min mamma på munnen och kallar henne för älskling.  När han säger hej till mig gör han roliga miner och pratar lite fånigt. Först visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera. Vad håller snubben på med?

Dagarna gick och varje eftermiddag gjorde han fåniga grimaser som jag insåg faktiskt hade ett visst värde av underhållning. Så jag började le när pappa kom hem och sa ”tjenare grabben” till mig. 

Nästa dag blev jag ivrig när jag hörde honom komma hem. Dagen därpå skrattade jag åt pappas grimaser. Då började pappa också skratta. Sedan skrattade vi tillsammans. Min pappa är faktiskt en rolig snubbe trots att jag redan i mammas mage hörde honom bli kallad barnslig. Vi spelar i samma liga han och jag.

Jag har hunnit bli tre månader och mamma fortsätter titta på hus varje dag när vi är på promenad.  Jag fortsätter skrika. Men nu har min mamma utmanat mig. 

Hon säger: "Du skriker för att du är trött, jag är din mamma, jag ser det på dig. Sov en stund".

Jag låstas inte höra, blundar och skriker lite till. Nappen flyger lika långt som vanligt. Mamma fortsätter att gå. Jag är trött, jätte trött. Det skumpar skönt där i vagnen. Jag somnar. Mamma har vunnit. Hon har återtagit makten. 
Hmf. 

5 kommentarer:

Vita huset 28 sa...

Hahahhaha asg!

Ja men så är de ju!

Ha en skön helg vännen

Kram Camilla

Anonym sa...

Hej! Ljuvlig krönika, mer baby tankar tack, det är så roligt. Hi hi hi
Kram Claudine!

Anonym sa...

På pricken... Jättebra krönika
kram ugglan

Hemtrevligt hos Johanna sa...

Hihi, du har redan talang för att skriva, Tor. :) Dock skönt för din mamma att hon har återtagit makten tycker jag. Hälsa din mamma att Marley slickar henne i örat. Du kanske också vill ha en hundpuss? :)

Kramar Johanna

Anna-Maria sa...

Underbart skrivet, önskar att jag hade samma talang för det!