Fredagskrönika!

Fnissigt åt fisar!

JAA! Känslan att lägga ett långt handskrivet brev på lådan till min brevvän. Det är grejer det.

NJA! Det är väl fint att många (framförallt mammor) har anammat det här med egentid. Jag tycker att familjetid borde komma i ropet snarast. Tid där man hela familjen samlas. Typ bara äter middag tillsammans klockan fem. Verkar tyvärr inte vara så vanligt.

NEEJ! På tal om fisar. Jag förstår faktiskt inte vad det är med män som gör att dom fiser i överflöd. Vad håller dom på med?

Vi är ett tiotal bebisar. Några suger på napp, andra gör det inte. Jag gör det inte, jag spottar bara ut den.

”Hej Tor” säger hon med glasögonen. Det är torsdag morgon.  Jag känner igen ansiktet. Jag känner igen rösten. Jag bestämmer mig för att le. Jag ler. Hon ler. Min mamma ler. Livet känns lovande.

Babymassage. Vi ligger där på varsin madrass, ljus är tända och avslappningsmusik spelas lågt. Några bebisar behöver inte ha någon blöja på sig. Det behöver jag. Jag har kissat på min mamma så många gånger i bågar utförda med precision. Hon vill inte mer.

Några bebisar fortsätter att suga på nappen när deras mammor ger massage. Jag tycker det är löjligt. Jag fäktas med armarna istället. Och benen. Och pratar. Och gör glädjetjut.  Allt på samma gång.

Jag möter mammas blick. Den är snäll och ansiktet lent. Jag blir glad. Sprätter till med benen, skjuter ifrån med fötterna mot hennes lår och åker av madrassen. Jag får inte mamma att le den här gången. Hon lyfter mig tillbaka på madrassen. Inser att jag måste ändra taktik.

En bebis fiser. Alla mammor fnissar. Lättade över att det inte var deras bebis som fes.

En till bebis fiser. Mammorna fnissar. Och en till bebis. Och en till. En annan kissar.

Nu fnissas det mest hela tiden.

Vi ligger på mage och får ryggen masserad. Jag ser min chans. Nu eller aldrig. Jag tar i.

Jag fiser. Igen. Igen. Och igen.

Alla mammor fnissar.

Fröken med glasögonen fnissar.

Mamma fnissar. Något ansträngt dock.

Jag heter Tor och jag har fått alla mammor att fnissa åt mina fisar.

Min pappa är stolt.

Min mamma ler. Lite lagom.