Tänk vad vi grälade om den här stolen lite titt som tätt 2013 från vintern som övergick till vår. Nu kan jag fnissa åt att jag var så hetsig med att få den färdig. Jag visste att när bebisen inte längre var i magen utan här hos oss skulle vi inte ha tid med stolen.
Jag slet bort fler stift än vad någon kan räkna till. Jag slipade och målade varv efter varv efter varv. Christer sågade ut en ny träsits och jag tog fram rutigt tyg. Det fanns tillfällen under renoveringen då jag kallade den "stolhelvete" fast det håller jag på att glömma bort.
Sedan föddes Tor. Jag ammade och bytte blöja dygnet runt. Sommaren gick och sedan fick jag blodad tand. Nu skulle stolen bli färdig. Tor satt i sin babysitter medan jag och Christer ägnade två kvällar åt att stifta fast tyg efter bästa förmåga. Det gick ju faktiskt ganska bra det också. Nu finns det tillfällen då jag tittar på den och tänker "snygging" istället.
/Madeleine
3 kommentarer:
Hihi... så tänkte och tänker jag om stolarna jag gjorde om också. Himla skönt när det är gjort och så snygg er är.
Kram Maria
Men åh va snygg den blev då!
Skam den som ger sig ;)
Kram Camilla
Skrattar, vilken härlig läsning. Snygg som bara den vart stolen. Nu kan ni skratta åt det som var och så finns ju en historia till bakom :) kram och njut av fredag <3
Skicka en kommentar