Ni är ett gäng som varit med från början. Det är något jag är mycket glad och tacksam över.
Men också att ni är nya som hela tiden hakar på bloggen och följer den.
Framförallt har jag alltid haft min röda tråd genom åren och min personlighet har alltid varit densamma trots att livet tagit så många olika vändningar. Det var där någonstans mellan 24 och 25 som jag stängde en dörr och öppnade dörren till något stort.
Jag öppnade dörren till att alltid vara lycklig. Min grundkänsla är alltid lycklig. Det är helt sant.
"Du verkar alltid så glad Madde". Jag förstår inte varför jag inte skulle vilja vara glad. Jag är så tacksam över att få må bra, att slippa sorgen värka i bröstkorgen, må illa för att man är så ledesen eller nedstämd för att livet bringar otur. Livet bringar aldrig otur. Ibland vill jag ge livet en örfil till dom som hävdar att de står maktlösa och vråla v a k n a!
Utan att låta frireligiös, jag bestämde mig för att låta Universum flöda fritt och välkomnade det goda till mitt liv. Samtidigt som jag lovade mig själv att sprida och inspirera genom att vara Madeleine, med min energi, min personlighet och kärlek. Jag blir så berörd av de människor och energier jag omger mig med.
Jag vill beröra er alla. Det känns bra att ni alla som är här på bloggen nu faktiskt visar respekt och vänlighet. Istället för att vara förbannad på dom som valde att skicka dumheter till mig är jag istället tacksam över att slippa lägga tid på att radera kommentarer som är allt annat än snälla.
Det här, min blogg - Mitt hem och jag är en plats där kärlek och inspiration ska flöda i en Madeleine-ig anda.
I december fyllde jag 30 år och av fina vänner fick jag så vackra och smakfulla presenter. Se själva. Visst blir själen glad av dom? Ni fattar grejen nu, varför skulle jag inte vilja vara glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar