måndag 5 juli 2010

Fotografera med Madeleine

En riktig "Allersbild", men mammas ormbunke är makalöst stooooor.

Här skymtar min nymålade byrå. Letar som en galning efter beslag....

Jag fotar väldigt ofta lite uppifrån. Det funkar för mig.

Att fota djur är inte svårt. Jag ställer upp en glasburk med ormbunkar från skogen. Malou blir genast supernyfiken, hoppar upp och nosar länge. Sedan sätter hon sig där och jag väntar ut henne med kameran. Lätt!

Närbilder är tacksamt och känns lätt proffsiga. Fotar du med ditigalkamera, undvik att titta på den lilla skärmen, känslan försvinner...

Det är kul när bloggare poserar på bild själva, men det finns gränser. Se inte tillgjord ut om du ska fota dig själv. Min kamera har självutlösare samt webbkamera, rekommenderas!
Att fota sig själv gör att man vågar le och vara sig själv. Efter att man fotat sig själv mycket känns det betydligt lättare att låta någon annan fotografera en.


Allt handlar om känsla, jag handlar alltid på känsla vad det än gäller. När jag syr, när jag målar, när jag fattar beslut i vardagen, ja, känn i magen. Hur känner man sitt inre, sin magkänsla, det sunda förnuftet? Jooo, man går sin egen väg, tar egna beslut (låt inte föräldrar, partner osv få bestämma över val av kläder, frisyr, inredning). Det är när man får göra allt sådant efter egen kreativitet och beslutsamhet som man känner vad som är rätt. Annars blir det svårt. Här måste omgivningen också vara tillåtande, låt denne få sätta upp en smaklös tavla på väggen, färga håret i en inte alltför smakfull färg och så vidare. Annars blir man så hämmad och i slutänden inte sitt rätta jag. Vad spelar det för roll om ungen piercar sig, färgar håret svart eller målar färgglada blommor på sitt rum? Det går ju över....



Ju mer man fotar dessto enklare blir det. Jag tänker ofta: Äsch, skit samma, det kan inte bli perfekt ändå. Jag kan aldrig ta perfekta bilder för jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt med tekniska inställningar med kameran, objektiv, stativ, ja, det är supertrist och tar alldeles för lång tid.


Ljuset är jätte viktigt. Det är ingen ide att försöka ta en fin bild om det är mörkt ute. Jobbigt under vinterhalvåret men mycket tacksamt under sommaren.


Hitta en plats i ditt hem som är tacksamma att fotografera loppisfynd och diverse stilleben i ditt hem. Med ljusa väggar och  fint ljus från fönstret och så vidare.


Jag fotar ibland mig själv, mina katter och ibland har jag en hand , fot eller dylikt med i bilden för att få känslan av att jag är närvarande, att bilden är tagen här och nu.

Ta bort mobilladdare, annat tjafs när du ska fota. Fota inte med blixt inomhus när det är mörkt ute, det blir inte bra.


Om du gör det, gör så att bilderna blir svartvita så får man någorlunda fason på eländet.


Har man en gång fotat med en systemkamera vill man inte fota med digitalkamera igen. Det blir en helt annan känsla i bilderna.


Härma tidningar och ”tänket” tills du får in rutin i ditt fotograferande. Sen hittar du din egen stil och känsla i bilderna. Bloggar man exempelvis fotar i alla fall jag flera gånger om dagen, jag tänker ”foto” hela tiden. Det här kan bli en bra bild, flyttar jag muggen lite till vänster och vinklar kameran en aning uppåt blir det nog snyggt. Så håller jag på i huvudet hela tiden. Det blir en inprogrammerat ”tänk”.


Ljusa färger, bra ljus och övning är det bästa sättet att få en känsla. Och kanske lite talang också, hihi.

1 kommentar:

Anna Eleonor sa...

Mycketfint. Stort tack för att du delar med dig!