Fredagskrönika!

Nu är det mammornas tid att briljera med en perfekt gran! Wow - imponerande - verkligen

JAA! Säg vad man vill men att få duscha i skållhett vatten är bra grejer. Så de så!

NJA! Nu hamnade jag återigen i en trött svacka. Tror det kallas avslappning och det är bra kom jag på.

NEEJ! 

Barnen Ska Inte Klä Granen. Det Gör Jag Som Är Vuxen Eftersom Granen Ska Vara Perfekt Kontrollerad och Bortom Allt Vad Kreativetet Går Ut På.

Ehhmm…

Då får jag en olustig känsla. Jag förstår att det är så i många familjer där strävan efter full kontroll alternativ idyll eftersträvas.

När jag var liten hade vi en plastgran hemma. Jag älskade att klä granen. Hänga julgranskulor kors och tvärs, färgstarka smällkarameller med klistermärken och bokmärken i en salig blandning. Glitter och julgransljus och i toppen en spira. Så underbart, vilket barndomsminne, inte sant? Trevliga barndomsminnen är naturligtvis en gemytlig känsla.

Framförallt fick jag göra som jag tyckte, känna på färger, former och leka med min kreativitet. Jag fick skapa och bli stolt över denna vackra kreation.  Med en mamma som har den inställningen har jag alltid tillåtits varit en skapande människa i skrift, foto, inredning, blommor, åsikter, ja precis allt.

Det som är ännu viktigare i att som barn få klä granen, vara delaktig i pyssel och skapande i hemmet är just kreativiteten och skapandet.

Jag förstår inte riktigt varför somliga ställer sig frågande till hur det kan bli ett sådant ”vi” och ”dom” tänk i samhället då det börjar i tidig ålder i den egna familjen.

Teckningar är okej så länge dom är på kylskåpet. Men att klä granen, göra juldukningen tillsammans och hjälpas åt att slippa en möbel verkar stört omöjligt. 

Tänk att få skapa en vi-känsla, ett konstnärskap och delaktighet tillsammans. Barn som besitter så mycket kärlek och skapande. 

Konsten, kreativiteten, lyckan och livet ligger i att våga vara kreativ och att inte klä en gran symmetriskt. Det är inte vad som är det egentliga skapandet, det är så långt ifrån som det ska vara.

När mammor strävar efter en perfektion som är en illusion springer man med stora steg från det som kallas flöde, vackert och själsligt. Magkänslan är kaputt!

Om barnet i familjen vill skapa i hemmet ska det hyllas. Så mycket kreativitet och konstnärskap som finns i såväl pyssel som inredning. 

Det är ett sätt att andas, få utlopp för kreativitet som ska ut för att väcka något till liv inom den unika människan. Det är blott en blockerad förälder som inte uppmuntrar till att hålla det inre barnet vid liv.

Nej si, nu är det jul, då ska Mamma Klä Granen På Sitt Perfekta Vis Så Det Går Aldrig För Sig Att Låta Mitt Barn Få Hänga Upp En Dagiskreation Eller En Julgranskula i fel färg Och Förstöra Julen Och den Perfekta Illusion Mamma Förgäves Försöker Iscensätta. Helt Förgäves.

Olustig känsla, sa jag det?