Förlossningsberättelse. Att det ens är ett ord?
JAA! Att leva tillsammans med en man som är så generös med
kärlek. Så många leenden, skratt, kramar, pussar och fina ord som jag får varje
dag året om. Så himla fint.
NJA! Att sända idrottsgalan på tv. ZzzZzz… Jag kommer aldrig
att förstå mig på sport. Däremot kommer jag alltid att förstå mig på
trädgårdsintresse. Tack gode gud för att jag blev en typ med grön själ.
NEEJ! Jag tinade kycklingklubbor från frysen i tisdags. Kanske
har jag varit köttätare för kort tid (två år) och därmed inte tillräckligt härdad.
Det vidrigaste någonsin måste vara att det fortfarande satt kvar dun på dom där
döda stackarna. Jag fick bokstavligt talat slita bort fjädrar. Det kändes
olustigt för att uttrycka mig diplomatiskt.
Först lever man ett liv i en värld. Sedan är man gravid och
lever fortfarande sitt liv men introduceras i en ny värld. Tidningar, böcker och forum till höger och
vänster. Till och med appar. Detta utöver allt som händer i kroppen och
huvudet. Jag har två appar, en tidning
och en bok. Det känns helt okej,
naturligt, inte hetsigt, bara lugnt och sansat.
En graviditet kan trolla bort en kvinna som enbart blir en
gravid kvinna. Det vill säga att en kvinna enbart kan identifiera sig som
gravid. I den här gravida världen som
kan tyckas lite för mycket stundtals har jag förstått att det finns något som
heter förlossningsberättelse. Alltså en mycket detaljerad
berättelse/beskrivning av förlossningen.
”En dag ute på stan med man och svärmor traskade jag
omkring i affärer och sen blev det en lunch. Det stramde lite runt bäckenet och
i magen men jag tänkte inte mer på det. Tänkte att det var min bäckenuppluckring
som spökade, hade räknat med övertid. Kom hem runt 16.00 på eftermiddagen
och vi skulle förbereda middagen, men jag kände mig trött och hade ont i kroppen...”
Texten fortsätter i all dess oändlighet med detaljer i alla dess oändlighet.
Jaså klockan var fyra, förbereda middag och
trötthet. Jag blir helt fascinerad över denna platta information som ger -
absolut ingenting.
Det här är tydligen
helt sant. Det finns flera hemsidor där
man kan läsa andras förlossningsberättelser. Du kan till och med sitta hemma
och knåpa ihop en egen och publicera den.
Jag tänker inte läsa en enda så kallad
förlossningsberättelse eller skriva någon egen.
Någonsin. Det är ett löfte.
Förlossningsberättelse. Att det ens är ett ord?
Det motbjudande i detta är informationen ”att traska omkring
i affärer och sen blev det lunch” snarare än att hon i detalj skulle beskriva
sitt eget bajs under den faktiska förlossningen.
Jag vill bara vara människa, Kia Madeleine Berglund som ska
föda ett barn. Det räcker så.
2 kommentarer:
Skrattar gott åt din härliga krönika =) Och kan bara hålla med. En del vill gärna berätta lite FÖR mycket om sin förlossning!
Hoppas du har det fint tjejen. Kram
Haha. Ja du Madeleine. Va ska jag säga.
Jag har själv skrivit en ganska lång förlossningsberättelse.
Anledning ?
För att bearbeta den jobbiga delen av den, kanske eller för att komma ihåg den fantastiska resa man gjorde de timmarna. Det kan faktiskt vara bra att skriva en i det syftet. Sen kanske man kan behålla viss info för sig själv men å andra sidan , varför? Är man så känslig kanske man inte ska läsa , helt enkelt.
Tycker du låter lite hård och dömande, om jag får uttrycka mig så, utan att du ska ta det fel.
Jag respekterar ditt val att inte skriva om din förlossning , men kanske ändrar du åsikt när den är över. Det gjorde jag. Därför skrev jag en ;).
Kram på dig.
Skicka en kommentar