Förra veckan åkte jag, Tor, mamma och min mormor till Zetas trädgård. Ett fint ställe (fast inget slår Slottsträdgården Ulriksdal förstås).
Min ac i bilen har pajat men vi var varma och glada ändå. Mormor bjöd på fika och vi mumsade, gott gott gott. Vid det här bordet slog vi oss ner.
Jag var tvungen att memorera den här grå färgen. Jag vill ha en likadan vägg på balkongen nämligen. Lite betsad i ljusgrått. Det gör sig fint med mina redan rostiga armeringsnät och vinranka som redan finns där. Ni vet, man har ju ständigt idéer. Christer är alltid lika underbar och hjälper mig att förverkliga dom.
Det finns fina saker att köpa må ni tro. Vi däremot letade efter en mycket speciell klematis till mamma men den fanns inte. Nåväl.
En annan kväll kom samma glada gäng (mamma och mormor) hem till mig. Mamma hade bakat en citronkaka med glasyr. Se så vacker den blev!
Sedan hjälpte dom mig att beskära en vildvuxen vinranka och kvar blev några stumpar. "Jahapp", tänkte jag då. Eller egentligen tänkte jag "ojojojoj". Det skär i hjärtat att beskära växter tycker jag fast jag vet ju att dom mår bra av det.
Vi kunde konstatera att min sekatör var slö. Vet ni hur man vässar och underhåller detta fantastiska redskap?
Kram Madeleine
2 kommentarer:
Var på Zetas på semestern. Var det du som skrev till mig då att Rappnes var bättre? :-)
Får besöka den trädgården nästa år då kanske:-)
Fika är då alltid gott!!
Kram Anna
Inget slår Rappnes trädgård, funderar på att svänga förbi där på söndag när vi kommit fram med båten. Men får se om det ligger åt samma håll som vi ska hihi.
Den där kakan se väldigt läskande ut.
Kanske att jag idag skulle svänga ihop en sockerkaka.
Kram kram
Skicka en kommentar