fredag 13 juni 2014

Födelsedag!


1-åring. Klättrar upp för för hela trapphuset snabbare än blixten, smäller igen dörrar, försöker nå dörrhandtaget, slänger ärtpåsarna jag sytt till honom i papperskorgen, sliter tag i katterna som bara spinner och lägger sig på rygg.




Christer sågar masonit, jag slipar och målar med tavelfärg i två riktningar. Vips får man en griffeltavla. Tor fick ett födelsedagskort på posten. Det passar honom verkligen då han precis som på kortet alltid sliter av sig strumporna.


Imorse gick vi en lång runda och jag hade med mig min kära sekatör för att plocka lite "fylla-år-buketter".


Ett år som mamma måste ju också firas. Under promenaden imorse plockade jag blommor och sen köpte jag en knippe pioner. Till mig! Jag är så bra.


Minifika med paketöppning på eftermiddagen med "ja må han leva" sången. Imorgon är det riktiga kalaset. 

Jag minns min förlossning som igår. När det ä n t l i g e n var över och han låg där på mitt bröst, knäpptyst och tittade rakt in mina ögon. Jag minns att jag tittade tillbaka och talade om för honom att vi hade längtat så efter honom. Till följt av att jag ursäktade mig att jag var så hes och torr i halsen. Men han bara fortsatte titta och tog in mig. 

När vi fick åka hem och man glömde bort världen för det enda man tänkte på var att lära sig amma för det är knepigt i början. Det var varmt ute och Tor hade blöjor i storlek 1 (så litet) och storlek 44 i kläder (pluttigt värre). Nu står han här, hela 1 år gammal.

När han var nyfödd hade jag honom tätt intill kroppen mest hela tiden i bärselen då han i n t e tyckte om att åka vagn. Han blev fyra månader och satt uppbullad i en stol med oss vid matbordet och fick smaka lite lite lite banan. 
Han blev sex månader och satt på golvet med stöd. Han blev åtta månader och började krypa. När han blev tio månader tog han sina allra första steg utan att hålla i sig.

Nu 1 år gammal hämtar han böcker som han ger mig och vill sitta i knäet och ta in varenda boksida medan jag läser. Om och om igen. 

Han blir lycklig av katterna och katterna av honom, en ömsesidig kärlek.

En pojke som fick namnet Tor, som  är nyfiken och glad på livet. Han tycker om när man kryper och jagar honom, som älskar att leka med sina jämnåriga kompisar i mammagruppen, älskar att bada och sjunga "imse vimse spindel" och blir glad av motorljudet från gräsklipparen. Det är vår Tor. 1 år. Känns stort. Jag får vara hans mamma. Christer hans pappa. Inget flott husköp, finaste bilen eller köpetuttar kan slå det. Faktiskt.

/Madeleine




4 kommentarer:

Plingan sa...

Han är så fin er pojke, stort grattis till Tor! Kram på er 🍀

jempa sa...

Köpetuttar; vilket schysst ord! Och ja, vad ska man med snygg bil, dyrt hus å plastiga inlägg till när man har fått gåvan att vara förälder? Värt att tänka på i tider som dessa när status å lyckade liv mäts i dessa attiraljer. Grattis Tor å du!

Anonym sa...

Grattis till sötisen Tor på hans 1-årsdag.
Kram från Monica

Ekenäsliv sa...

Å är han redan 1 år!!!!! Det är galet det där med tiden. Söt som socker så klart!
Hur länge ska du vara hemma? Det är ju liksom inte mycket som slår det, att vara hemma med sitt barn.
Det tycker jag än, fast hon är nio:)
Kram och ha en skön midsommar!
/Anna