fredag 1 augusti 2014

Good bye my lover!


Tor sov över hos sin farmor och farfar för andra gången den här sommaren. Det känns onekligen mycket tomt när vår lille palt inte är med oss. Vi sov ju alldeles för länge såklart, dukade upp frukost som vi i sedvanlig ordning åt ute i trädgården. Så lutade jag tillbaka stolen, solade ansiktet, drack kaffe och kände mig slöare än en "båtsmanhund" 



I början av semestern klädde vi om den här gungstolen. Visst blev det bra? Jätte skön att sitta i. Det har blivit min "kolla på morden i midsomer" stol. Helt lovely. Min mormor gillar den också. 


Gungstolen har fina detaljer må jag säga. Det var mina svärföräldrar som köpte den till oss på loppis här i Hälsingland förra året. 


Jag köpte den här fina burken med pepparkakor. Jäkligt snygg burk alltså men jäkligt dyr. Jag vågar inte säga vad den kostade. Men jag tänker ju att det här ska bli familjens burk som vi alltid ska ha julens pepparkakor i. Man måste ju prova Arbrås pepparkakor som enligt ryktesvägen ska vara jätte goda. Så därför betalade jag ...... 149 kronor. Jaaaa, jag vet, det är inte klokt men nu är det som det är med den saken. Punkt. 


Tor fick en stol av farmor och farfar. Den står nu i hallen och används flitigt. Upp och ner. Upp och ner. Ja, han är faktiskt inne i en riktig klättrarperiod och har inga som helst begränsningar. 


Vi har slagit rekord i att gå på loppisar. När vi hade lämnat Tor hos sin farmor och farfar körde vi en redig loppisrunda. Vi stannade till vid varenda skylt som man annars svischar förbi. Vi har upptäckt nya grusvägar och nya loppisar. Bland annat den här köpte jag billigt. 

Både jag och Christer gillar att gå på loppisar och det är ju en himlans tur. 



Men jag måste säga att det är dyrt på loppisarna. Lite oförskämt kan jag tycka. Många gånger kör man rakt in på en gård hemma hos någon, korsar en lunchätande familj och traskar in en liten bod med loppissaker...som inte är något att ha...och alldeles för dyrt..

Så man söker desperat efter blicken, någon skitsak kan man väl symboliskt köpa.  Så letar jag efter något plastaskit att köpa till Tor åtminstone. Icke. Men så fastnade blicken på den här Lotta boken som jag dessutom inte har läst. Jippi. 

Det som jag tagit 5 kronor för på min loppis har kostat 50 på övriga loppisar här i Hälsingland. 


Den här boken har jag läst under semestern. 


Jag har bakat citronmuffins, bullar, chokladbollar och sammanlagt tre tårtor under semestern. 


Alla bloggare är så duktiga på att ta bilder på sig själva i en spegel. Själv är jag värdelös på det som ni ser. 





Plockade de sista smultronen till frukosten idag som jag inte hann smaka. Tor och Christer är glada i bär om man säger så. 


Ja, så var vi då här. Dagen då vi ska åka hem till Märsta igen. Det är samma visa varje år. Sista semesterveckan drabbas jag av samma tanke: Jag har inget i Märsta att göra, det finns inget djup där, ingenting som tilltalar mig, jag vill inte åka hem. Jag vill bo här. För alltid. Det kanske inte vore så tokigt ändå om vi sålde lägenheten, byggde ut huset i Hälsingland och flyttade hit. Så att jag kunde skaffa dom där hönsen jag alltid velat ha. Bygga det där växthuset jag drömt om i hela mitt liv..

Men så börjar jag tänka på att Tor skulle prata annorlunda än mig, det vill säga hälsingemål. Nja, det vill jag inte riktigt. Så börjar jag leta fel här uppe istället. Så inser jag att det kanske bara är ren och skär ångest över att ledigheten och friheten nu är ett minne blott. För om några veckor gillar jag Märsta igen. Jag älskar vår lägenhet. Jag gillar våra grannar i trapphuset. Jag gillar att kunna åka in till huvudstaden (fast jag gör ju nästan aldrig det längre, men ändå) och att åka till Slottsträdgården Ulriksdal.

Idag drack vi en kopp kaffe vid köksbordet under tystnad. Christer satt med ipaden och jag bläddrade i en inredningstidning. Christer ockuperar kökssoffan och jag får sitta på en stol. Det är för övrigt på tiden att jag tar tillbaka min plats i soffan. För det var faktiskt jag som hittade den på blocket, ringde och smutsade ner min nytvättade bil på den där leriga vägen långt ut på landet i Uppsala. Jag borde ha en vip-plats i soffan. Faktiskt!
/Madeleine

Inga kommentarer: