Måla en trappa och var glad

Trappa före

Trappa efter

Surfen tog slut och det skyller jag på min son, därav ofrivlligt bloggavbrott. Det är kul och helt rätt att vara tillbaka här tillsammans med er igen. Ni är ju för rara som kikar in här - det är så kul att se. :)

När jag inreder utgår jag från hjärtat och från min Madeleine-iga själ. Att komma hem och träffa sin hall ska vara som att springa in i en mjuk trygg famn.

Vi kommer hem med olika känslolägen när ytterdörren öppnas. Är man glad ska hallen utropa "happy". Är man ledsen ska hallen stryka en över håret och torka en tår från kinden. Är man på skithumör med lågt blodsocker ska hallen dunka en i ryggen och säga "det blir bra". Hallen har en sju jäkla viktig uppgift. Det ska bli kul att greppa målarpenseln igen. I hallen finns nu den vita trappan. Äntligen!!!

Det är så kul att få göra nya saker när man renoverar. Som att renovera en trappa, det har jag så gärna velat göra länge. Vår trappa hade en mörk plastmatta och var inte det minsta Madeleine-ig. Faktum är att plastmattan ligger kvar och det märker man inte. Eller hur?

Innan projektet drog igång ringde jag runt och frågade experterna huruvida man kunde måla på en plastmatta eller ej. Naturligtvis fick jag blankt n e j till svar. Som vanligt lägger man dövörat till och målar ändå. Det är alltid intressant att höra vad expertisen säger och sedan kan man använda sitt egna sunda förnuft och fatta ett eget beslut.



Nåväl, så här renoverade vi trappan:

Rengjorde jätte jätte jätte noggrant med målartvätt. Flera gånger om. Tur var väl det för i den trappan satt trettio år av smuts.

Glipor och dylikt mjukfogades. Just nu vill man ju bara börja måla och se resultat. Tro mig, detta moment är avgörande för att få ett snyggt resultat med finish.

Det är rengjort och fogat. Dags att måla. Vi målade med färg avsett för trägolv fyra varv. Vi (läs Snickarkillen) förhandlade till sig att behålla trappnosarna i ek. Dom slipades och oljades in.