Hälsingland - sista delen - för den här gången!

Detta köksprojekt alltså. Pust. Snett och vint men ett rum med ett magiskt ljusflöde och med alla potentialer i hela världen.  Det känns konstigt att Christer har målat den här gången då det alltid brukar vara jag som gör det. 

Nu börjar köket ta form. Vi är inte klara men vi har kommit så ofattbart långt. Jag älskar rummet men vi är fortfarande främlingar för varandra. Hus och rum har ju själar och jag ser fram emot att lära känna den nya skepnaden. 

Hala livet har jag drömt om ett rött hus med vitt lantkök framför ett spröjsat fönster, trägolv och vitt kakel. Nu är den drömmen sann. Jag känner sådan djup tacksamhet, glädje och ära i hela mig. 

Vi har lagt in ett nytt trägolv  som är sådär brett och underbart. Och lent. Perfekt för bara fötter. Runt om har Christer lagt en fris. Han är så makalöst duktig. Han har kämpat som en dåre med allt det som lutar och är sådär snett som man inte trodde att något kunde vara. Ni med gamla hus vet ju. Hihi.

Nästa projekt är att vitsåpa golvet.

Kuddar jag ska ha i kökssoffan. Vill piffa nu nu nu.

"Schyrra kan du bara komma hit och skruva upp skåpet åt mig" frågade jag Christer. Det kunde han naturligtvis. Perfekt. Målade om det och klädde med vitt linnetyg för en massa år sedan. 

Vad konstigt. Jag köpte knopparna på marknad i London och nu är dom på en byrå i Hälsingland. 

Tavlor som väntar på en ram-makeover. Vilken färg tycker ni ramarna ska ha? Jag velar hela tiden...

Vardagsrumskuddar. 

Tors farmor och farfar hälsade på oss med hembakad budapest, bullar, rispudding och mat. Gott gott gott. Deras hund Tello hjälper alltid Tor att äta upp det han tappar på golvet. Hjälpsam hund. Hihi.

Bokhörna vid soffan. Konsollerna har Christer gjort efter min ritning. 

Min mormor fyllde jämnt så jag hade hängt upp ballonger i äppelträdet och bakat en tårta. "Halleluja" utbrast hon när hon fick syn på den svenska flaggan. Fast jag kopplade aldrig det kristna med flaggan. Nåväl, den var faktiskt jätte god (jag älskar tårtor). 

Om jag låter datorn alltid stå framme så kanske jag har lättare att få till ett blogginlägg?! Jag fotar och fotar fina grejer men allt stannar kvar i kameran. Typiskt. Nu får ni se de sista bilderna från när vi var i Hälsingland en vecka. 

Jag njuter fullt ut av att vara mammaledig. Det finns inget bättre.  Nu har Tor börjat gå och upptäckt att man kan riva ut grejer på högre höjder. Bland annat blomkrukor, jord, ja, precis allt faktiskt. Så vi har fullt upp, hihihi.

/ M a d e l e i n e