Diskret födelsedag!

Det är inte klokt. Men idag blev jag alltså 29 år. Dagen firades tillsammans med snickarkille och son. Efter en smått stöddig oxfiletmiddag kom världens bästa hälsingegrannar förbi och grattade. Vi födelsedagsfikade  med tomtebloss och allt. Och lyssnade på Tor. Han har så mycket att berätta och kräver därmed att omgivningen lyssnar. Det är för övrigt hans lilla huvud som skymtar där i hörnet. 

Vi skulle göra stan. Det vill säga åka till Bollnäs och gå på Åhlens. Älskar den butiken. Lagom mycket kläder och lagom mycket inredning. Lagom dos av allt. Jag shoppade en vacker grej som jag ska visa er så fort vi kommer hem till Märsta igen. 

Handväska för shopping. Bag för besök till badhuset. Efter shopping, en lönlös tårtjakt på konditorier och lunch åkte vi till badhuset. 

Det är ingen idé att fixa håret riktigt för jag har mössa på mig hela tiden. Och rejäla skor. Där hänger en trasmatta på vädring. Hoppsan, den kom visst med i bild. 

När gradantalet går från -25 till -10 grader tycker man helt plötsligt att det är lite varmt. Så jag brydde mig inte om att knäppa jackan. Stöddigt va? Hihihi. 

Igår kväll var en kväll då jag fick ett ryck. Ni vet det där "nä nu jävlar" rycket. Då blir blicken manisk och rörelserna effektiva. Först dammsög jag. Skakade mattor. Vek kläder i prydliga högar. Sedan höjde jag ribban. Jag började möblera om. Först vräker jag ut allt innehåll i alla byrålådor.

 När Christer säger: "Men jag hjälper dig gärna att bära det där bordet och byrån?"

När man som jag var mitt i "rycket" svarar man inte: "Ja tack gärna älskling".

Nej. Man rynkar pannan och svarar så här: "Bärhjälp? Men snälla. Det finns ingen tid för hjälp. Jag håller på att fixar. Stör mig inte."

Så blir man varm och på lite dåligt humör. Jag sliter av mig raggsockar och stickad kofta likaså.  Man tänker att det kanske hade varit på sin plats att få lite hjälp för det gjorde faktiskt skitont att tappa byrån på tån. 

I nästa stund inser man att jag precis tackade nej till hjälp. 

När jag äntligen känner mig nöjd med ommöbleringen vill jag att hela familjen ska släppa precis allt. Dom ska applådera och jubla. Så jag ber dom applådera. Det gör dom. Nu är jag möblerare Berglund!

/Madeleine