Tor i sitt gulliga rum. Den här bilden tog jag på honom i måndags med lite feber. Bäst att vara hemma. Dagen efter blev han vrålsjuk. Jag har ställt in precis allt vad träning, bädda sängen och piffa hemmet som ingår i dagliga rutinen annars.
Han hänger som en liten apunge runt min hals med rosiga kinder, febrig panna, snorig nästa och en otäck "kärringhosta". Jag är inte van vid att Tor är så här sjuk så därför är det otäckt. Huva. Jag är mest van vid hysteriska utbrott när han inte får som han vill.
Trots minimal sömn hela den här veckan känner jag våren i mig. Vill liksom börja peta lite med jorden och krafsa med fröpåsar. Bara köpa några stycken sådär.
Tanken slår mig då och då: snart är det vår. Den här våren kommer att bli helt otrolig. Allt kommer bli så konstigt. Fast på ett väldigt spännande sätt.
Jag välkomnar nya friska vindar att leda mig i rätt riktning. Jag kan nu skörda av frukten efter att ha vänt min blick inåt under hösten och vintern. Ni vet när man känner: Nu börjar allt ordna sig.
Kolla sötaste odlingskitet med tillhörande Maja bok också. Det fick Tor av sin bloggkompis Jonas som har Annika och Peter som föräldrar. Annika bor i Karlskoga och var min första bloggkompis och idag är vi nära vänner. Så coolt.
/ M a d e l e i n e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar